Genom att använda webbplatasen godkänner du vår användning av webbplatskakor. Jag godkänner! | Vad är webbplatskakor?

27 okt 2012

Att berätta och beröra

Av Karl-Oskar Erlandsson 2009-02-20

Igår och i förrgår var jag och några kollegor från museet på en tvådagars kurs i digitalt berättande hos Delta Garden. Syftet var att lära oss hur man med enkla medel och ett kort manus kan framställa en film som på ett lättfattligt och spännande sätt berättar en historia, det må vara om en spännande arkeologisk upptäckt eller om en upplevelserik resa som man gjort.Det skrivna manuset skulle inte vara mer än 1/3 sida, och filmerna blir max ett par minuter långa. Berättare är man själv, och till sin hjälp har man bilder, ljud och musik som kan hjälpa att ta fram den känsla man vill förmedla. Några andra kollegor gick en sådan här kurs före jul, och deras filmer kan man se här .Det var två intressanta och lärorika dagar, och samtliga deltagare lyckades efter viss möda att få ihop sina filmer. För min egen del satte den här övningen igång en del funderande, saker som jag reflekterade över och som jag tror kan gälla även andra arkeologer. Det svåraste för mig var inte att komma på något att berätta om, eller att hitta spännande bilder och bra ljud för att få ihop filmen, och inte heller att få ner orden på pappret. Det svåra var att hitta ett sätt att berätta utan att låta som en insnöad och torr arkeolog, att berätta så att en icke-arkeolog kan finna det intressant och spännande. Hur får man en krukskärva att beröra? Jag skrev om mitt manus säkert fyra gånger, det var bitvis frustrerande och jag kände mig trängd av min arkeologiska yrkesroll där jag hela tiden förväntas kunna svara på frågan ”hur vet du det?” om allt som jag säger. Jag tror att jag landade i någon sorts insikt om att man, för att berätta och beröra, ibland behöver frångå det strikt kunskapsbaserade och även låta fantasin komma in på ett hörn. Det kan låta som en enkel självklarhet, men det är svårare än det låter.Arkeologin har redskap för att ta fram mängder av kunskap om det förflutna, men vi får inte heller glömma bort fantasin när vi ska förmedla det vi vet och kan.Ludvig Papmehl-Dufay, KLMDen som vill kan kika på resultatet av min berättarvånda här:

Sidan uppdaterades 8 december 2016 klockan 14.57