Genom att använda webbplatasen godkänner du vår användning av webbplatskakor. Jag godkänner! | Vad är webbplatskakor?

31 aug 2014

Bridging Ages Konferens i Kenya

Av Mattias Lunn 2014-08-31

Bridging Ages Konferens i Kenya

Ofattbart och overkligt, Kenyas landsbygd tar en med häpnad! Vi reser från ett hektiskt och överbefolkat Nairobi till ett sandigt stäpplandskap där man bara hör getterna och kamelernas bjällror. Under 11 timmar tar bussen oss genom små kåkstäder och byar myllrande av människor. Ett grönskande landskap övergår sakta till sand och halvöken. När asfaltsvägen tar slut och blir en sandväg ser vi bara hyddor. Längs vägen möter vi enstaka zebror, giraffer, kameler, strutsar och tusentals getter och deras herdar.
Vi är på väg mot Bridging Ages årliga konferens som är förlagd till Ngurunit i Marsabit County i Norra Kenya. Temat är ”Education, Heritage and Community Building”. I bussen finns förväntansfulla deltagare, museipersonal och pedagoger från Nordiska och Baltiska länder och även deltagare från övriga Kenya, Uganda, Italien, Sydafrika och Nigeria.

Efter den långa resan anländer vi till slut till Ngurunit Town där vi möts av barn och vuxna från Samburustammen i färgstarka traditionella dräkter med fantastiska pärlhalsband som sjunger ”Karibu, Karibu” – Välkomna. Framme vid den Camp av hyddor och tält där vi ska bo möts vi av unga dansare och unga krigare ”Morans” som hälsar välkomna med sång och dans. Ingen lämnas oberörd. I Ngurunit bor 2-3000 människor, det är ett nomadfolk som bor i hyddor, livnär sig på boskapsskötsel och håller hårt på sina traditioner. Här finns ingen elektricitet och nästan inget rinnande vatten. Dagstemperaturen uppnår ofta till 40 grader på dagarna och människorna går i hög utsträckning klädda i sina traditionella dräkter. Man har aldrig haft någon konferens eller ens något seminarium tidigare, ändå har man modet och drivkraften att ordna en internationell konferens, den första i hela Norra Kenya!

Konferensen huvudsakliga tema kretsar kring hur en plats kan utvecklas och ändå bevara sin kultur. Kan kulturen vara en drivkraft i utvecklingen? Hur arbetar man på bästa sätt och hur samarbetar skola och lokalsamhälle? Många exempel presenteras från olika delar av världen, utan powerpoints, och diskuteras sedan i workshops. Konferensens tidsresa går till ”present time” och vi får besöka ett hem, i en ”Manyatta” där ungdomarna ska ge sig av till staden för att studera och vi får vara med som lokalbefolkningen och vi tillsammans, ger dem råd om hur de ska leva och vad de ska ta med sig. ”Present time” här känns ungefär som vi tänker oss järnåldern i Norden om vi ser till det materiella och kanske även i vissa fall det immateriella. Landskapet med hyddor för olika funktioner, boskap i inhägnader och verktygen för tankarna till minst 1000 år tillbaka i tiden. Kanske även traditioner och familjebildning var liknande?

Efter tre konferensdagar och en ledig dag full med aktiviteter lämnar vi Ngurunit strax innan gryningen, snart ska solen gå upp bakom bergen och herdarna kommer med getter och kameler till vattenhålet. Livet går vidare som vanligt. Men något har hänt med oss, mötet mellan akademiker från länder långt bort och lokalbefolkningen har förändrat oss. I bussen är det tyst, vi förundras över de varma människor vi mött, hur kan man leva på detta enkla sätt med sina starka traditioner, till synes oberörda av världen utanför? I byn kan man fortsätta gå med stolt hållning, man har på ett framgångsrikt sätt genomfört den första internationella konferensen i hela Norra Kenya, man ser säkert med tillförsikt på framtiden och ett fortsatt samarbete.

Emma med hjälp av kollegorna Mattias, Tina, Örjan, Kerstin


Sidan uppdaterades 8 december 2016 klockan 15.55