• En 25 år gammal markduk dras bort, och stenarna från 1980-talets utgrävning ser åter dagens ljus. Dags att börja arbeta! Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

    En 25 år gammal markduk dras bort, och stenarna från 1980-talets utgrävning ser åter dagens ljus. Dags att börja arbeta! Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.


  • Alla hjälps åt i det mödosamma arbetet att helt frilägga stensamlingen. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.
  • Efter några dagars finputsande ser stenarna ännu mer intressanta ut. Är det verkligen en stenlagd gång som man trodde 1989, eller kan det vara något annat? Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

Den som gräver får se...

Av Ludvig Papmehl-Dufay 2012-09-30

Första veckan av fyra i Tingby 2012 är avklarad. Vi har tagit fram en del av schaktet från 1987–1989 års utgrävningar, vi har rensat ytterligare på den yta som man lämnade då utgrävningarna avslutades och nu återstår en hel del arbete med att undersöka färdigt det som aldrig hanns med då det begav sig. Kanske bekräftar vi det man trodde då, kanske får vi reda på helt nya saker om platsen som man inte tidigare visste.   

Vädret har väl inte varit det allra bästa, men tappra och glada har studenterna från Linnéuniversitetet med stor iver tagit sig an utgrävningsytan med skärslev, fyllhammare och borste. Mycket av veckans arbete har bestått i att ytterligare rensa fram den stensamling som man på 1980-talet hittade intill långsidan på stenåldershuset och som man då tolkade som en stenlagd gång framför ingången till huset. Man lyfte dock aldrig bort stenarna för att se vad som fanns under, och vi vill nu ta reda på om tolkningen från 1980-talets undersökning stämmer eller om stenarna kan representera något annat. Stensamlingen ser onekligen spännande ut, den har blivit betydligt mer rejäl i takt med att vi rensat fram den, och vi har inte kunnat låta bli att dra paralleller till andra platser i södra Skandinavien där gravar från stenålderns slutskede omkring 2500–2000 f.Kr. ibland har en stenpackning i fyllningen, inte alldeles olikt vår stensamling. Det enda vi kan vara säkra på i nuläget är att stenarna inte kommit dit på naturlig väg. Varför man lagt dit dem, eller när, det finns det bara ett sätt att ta reda på. Den som gräver får se. Ludvig Papmehl-Dufay, KLM