Genom att använda webbplatasen godkänner du vår användning av webbplatskakor. Jag godkänner! | Vad är webbplatskakor?

27 okt 2012

Det som göms i jord...

Av Ludvig Papmehl-Dufay 2012-10-06

Undersökningen i Tingby har nått halvvägs. Efter idogt rensande har vi nu börjat lyfta på stenar i stenpackningen. Fast inte har vi blivit särskilt mycket klokare för det...

Likt en procession lyfter studenterna varje morgon av presenningen från den stenpackning som de senaste veckorna upptagit en stor del av vår tid, energi och tankekraft. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

Två veckor har gått på 2012 års fältkurs i arkeologi, som i år genomförs i Tingby utanför Smedby strax väster om Kalmar. Hittills har vi fokuserat på två ytor; dels ett område om 12 m2 direkt söder om schaktet från 1987–1989, och dels den stensamling som man då det begav sig tolkade som en stenlagd gång fram till det hus som undersöktes och som antogs vara omkring 8000 år gammalt. Efter att vi rensat fram stenarna ytterligare har vi känt oss tveksamma till denna tolkning, och istället diskuterat möjligheten att anläggningen kan utgöra en grav. Stenpackningen intar en avlång form mellan två större block, och längs ena kanten syns ett antal större stenar som vi antog kunde utgöra väggen i någon form av stenkista.

Så här såg stenpackningen ut innan stenar började plockas i torsdags. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

Efter att samtliga framrensade stenar ritats och mätts in, och otaliga foton tagits från alla håll och kanter, började vi i torsdags lyfta bort de översta stenarna i två fjärdedelar av stenpackningen. Snart var det tydligt att stenpackningen betår av ett skikt sten, med bara enstaka stenar under. Marken såg här först ut att bestå av naturligt grus, men enstaka kolbitar samt det faktum att sanden och gruset bitvis är väldigt löst skvallrar om att det ändå kan vara fyllning i någon form av nedgrävning.

Stenarna börjar plockas i två av fyra kvadranter, så att en kryssprofil skapas. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

Stenpackningen visade sig bestå av ett lager sten, med relativt löst grus under. Större block såg ut att utgöra någon form av kant eller vägg, kanske i en kistkonstruktion? Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

Osäkra på vad det var vi hittat, var det med lite blandade känslor som vi såg helgen närma sig. Alla hade vi nog väntat oss att stenarnas hemlighet sakta men säkert skulle avslöja sig i takt med att stenarna började lyftas... Med denna frustration i bakhuvudet fattade jag på fredag eftermiddag fyllhammaren och satte mig att, för säkerhets skull, rensa lite till i utkanten av stenpackningen mot nordost. Om vi begripit lite innan, förstod jag nu ännu mindre. Stenpackningen bara fortsätter, in under schaktkanten och dumphögen. Vad är det egentligen vi har hittat?

Det som göms i jord... stenpackningen växer mot nordost. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

I skrivande stund ter sig stenpackningen så här, med två kvadranter av den "ursprungliga" utbredningen renplockade från sten och den nyframrensade delen i nordost som fortsätter in under schaktkanten. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

Så kan det gå. Förhoppningsvis kan vi under nästa vecka få hjälp av en maskin för att flytta lite dumphög och skala fram resten av stenpackningen, så att vi kan ta reda på vad det är vi har framför oss. Just nu känns det som att allt är möjligt. Spänningen växer, eller...?

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Sidan uppdaterades 8 december 2016 klockan 14.57