Intranät
Den här sidan använder webbplatskakor för att föra statistik. Om du godkänner användandet av kakor kan du fortsätta använda webbplatsen annars ska du stänga ner sidan. Acceptera
Restaurang & Kafé Ångkvarnen Kontakta oss Öppettider
Meny

E22 Förbifart Rinkabyholm: grusade förväntningar och nya upptäckter

Inlagt 26 juni 2013 av Ludvig Papmehl-Dufay i Arkeologi
Förgyllt bronsbeslag med djurornamentik som hittades vid den arkeologiska utredningen i Hossmo 2008. Snarlika beslag finns bland annat i en båtgrav i Ulltuna i Uppland.

Fältarbetet för förundersökningarna inför den nya sträckningen av E22 förbi Rinkabyholm söder om Kalmar genomfördes under drygt två hektiska veckor i början av juni. Jag hintade innan fältarbetsstarten att spännande saker var på gång, det kan man läsa om här. Så här med "facit i hand" kan man konstatera att vissa av våra förhoppningar grusades rejält, medan andra infriades och vidare att några rätt så överraskande saker dök upp. Nu vidtar ett ungefär lika intensivt rapportarbete då länsstyrelsen behöver ett fullgott underlag i september för att kunna ta nya beslut om hur fortsättningen av ärendet ska te sig.

Förundersökningarna berörde fyra separata platser, som genom tidigare utredningar utpekats som arkeologiskt intressanta. Lokalen Hossmo Väst, belägen i åkern alldeles där Ljungbyholmsvägen möter E22, var den som verkade lova mest då man redan vid utredningen hittade ett praktfullt förgyllt bronsbeslag med djurornamentik från vendeltiden, ca 550-750 e.Kr. För att hitta paralleller till detta fynd måste man ta sig till riktiga högstatusgravar i Mälardalen och Uppland. När vi så inledde förundersökningarna på denna plats med en förnyad metalldetektering och en lång rad spektakulära föremål från vendeltid och vikingatid dök upp, ja då kändes det ju verkligen som att vi var något på spåren. Bland fynden kan nämnas två likarmade dräktspännen i brons från sent 500-tal, ett fragment av ett så kallat ryggknappsspänne, fyra fragment av arabiska silvermynt från 800-talet och två viktlod i bly, troligen även de från tidig vikingatid. Som jag nämnde i den förra blogposten visade georadarundersökningen tecken på att ett eller flera hus fanns i området, iakttagelser som dessutom sammanföll väl med många av metallfynden.

Till en början gick vi varsamt till väga för att inte skada för mycket av lämningarna på den till synes betydelsefulla platsen. Efter hand drogs schakten dock allt tätare, det visade sig nämligen vara märkligt sparsamt med bevarade fornlämningar under plogdjupet. Det som i georadardatan hade sett ut som ett hus visade sig vara geologi. I området där de flesta metallfynden hittats var det mer eller mindre helt rent på anläggningar, något som fortfarande förbryllar oss. I backen närmast skogsdungen hittades en del stolphål och härdar, och dessutom minst en liten grav i form av en grop med brända ben täckta med två delar av en sönderslagen flat sandstenshäll. Närvaron av gravar i området kan troligtvis förklara åtminstone en del av de uppseendeväckande fynden, som då helt enkelt tolkas som spår av förstörda gravar. Dräktspännena och det förgyllda beslaget ligger väl i linje med en sådan tolkning. Silvermynten och viktloden talar dock snarare för att vi befinner oss i närheten av en plats där handels- och kanske hantverksaktiviteter bedrivits under tidig vikingatid.

Vi hittade alltså inte riktigt det vi hade förväntat oss, kanske hade vi dessutom skruvat upp våra förväntningar lite hög på förhand. Vi ville ju ha en högstatusmiljö från yngre järnålder, kanske till och med en eller flera riktiga storfräsargravar! Tänk att få hitta en båtgrav... Med dessa tankar i bakhuvudet var det nog inte utan magpirr som en 2,5 m bred, många m lång och rätt så tydligt båtformad mörkfärgning dök upp i ett av schakten. Har vi hittat vår båtgrav? Lämningen rensades fram och dokumenterades noggrant, och schaktningen fortsatte för att hitta dess södra ände. Trots idogt letande lyckades vi inte hitta många tecken på att båtgravsidén stämde; inga båtnitar, inga metallfynd nästan alls, ja inte särskilt många fynd över huvudtaget bortsett från lite flinta, slagg och obrända djurben i den humösa fyllningen. Och båtformen blev mer och mer otydlig, mot söder verkade lämningen fortsätta ner mot Ljungbyholmsvägen och kanske till och med in under denna. Vad var det egentligen vi hittat? Något var det ju, och vi kunde inte se några tecken på att detta något var en modern företeelse. Inget tegel, inget glas, inga kapsyler, ingen plast.

Ett tvärschakt genom den stora mörkfärgningen avslöjade att dess profil var tvådelat skålformad, med ett grus- och stenlager som fyllde upp de båda svackorna. Tankarna började gå till en väg där hjulspåren, ca 1 m emellan, hade fyllts med ett bärlager av grus och sten och där den mörka humösa fyllningen var en sekundär igenfyllning av vägen efter att den tagits ur bruk. Det som först uppfattades som fören eller aktern på båten var helt enkelt den östra av dessa hjulsvackor som stack fram längst i norr. I gruslagret hittades en hel del djurben, något av dessa ska vi nu skicka på datering för att se om vägen går att knyta till de intensiva aktiviteterna från yngre järnåldern i området. Riktningen på vägen pekar rakt ner mot den plats i Binga/Hossmo där såväl hantverks- som handelsaktiviteter från vendeltid och gravar från vikingatid undersöktes 1997 när E22 skulle byggas.

Vi tror alltså att vi hittat en väg, som kan vara från yngre järnåldern vilket skulle göra den till ett rätt så speciellt för att inte säga unikt fynd. En väg i vägen för vägen! Ännu finns mycket av lämningen kvar att undersöka. Huruvida det blir en fortsättning just på denna del av undersökningen får troligen dateringen av djurbenet avgöra, de resultaten kommer förhoppningsvis tidigt under hösten. Vi lär återkomma i frågan, så håll utkik!

/Ludvig

Fyra fragment av arabiska silvermynt (800-tal) hittades vid metalldetekteringen inför vår förundersökning i Hossmo Väst. Metallen i mynten användes som betalningsmedel, de hittas därför ofta sönderklippta eller sönderbrutna då det var metallvikten och inte det monetära värdet som var intressant.

Två så kallade likarmade spänne från sent 500-tal hittades vid metalldetekteringen inför vår förundersökning i Hossmo Väst.

Två viktlod i bly, det ena med punktdekor som sannolikt betecknar en viktenhet, hittades vid metalldetekteringen inför vår förundersökning i Hossmo Väst.

Ett fragment av ett så kallat ryggknappsspänne, ett praktfullt kvinnosmycke från vendeltid, hittades vid metalldetekteringen inför vår förundersökning i Hossmo Väst.

Hade vi hittat en båtgrav...?

...eller är det en väg?

I backen upp emot skogsdungen hittades denna lilla grav, där två sandstenshällar täckte ett sotsvart lager med brända ben och en keramikskärva.

Stenhällarna i graven visade sig vara extra intressanta. Vände man på den ena passade de nämligen ihop! Dessutom framträdde då ett tydligt runt mörkfärgat avtryck av någonting, som uppenbarligen avsatts på stenen innan den slagits sönder för att läggas som täckhällar i graven.

Kommentera


BarometernÖstranLänsförsäkringarKalmar energiElectrolux Home KalmarLiljas BilLenandersÄngsbackens handelsträdgårdHandelsbanken

Besöksadress: Skeppsbrogatan 51, Ångkvarnen
Postadress: Box 104, 391 21 KALMAR
Telefon: 0480 - 45 13 00 (växel)

Drivs med ProcessWire