27 okt 2012

Sommarläsning eller semestertips: ”Till Spreewald – gurkor, honung och kultur

Av Karl-Oskar Erlandsson 2009-08-13

Jag har varit på några dagars semester, i Spreewald i östra Tyskland. För tre år sedan visste jag inte var det låg, nu har jag redan varit där två gånger. Det ligger strax söder om staden Frankfurt an der Oder som i sin tur ligger sydost om Berlin. I Spreewald rinner floden Spree upp och här finns idag ca 150 mil flodarmar och grävda kanaler. Detta odlingslandskap är helt speciellt och förstås utnämnt till världsarv!Vid en av de många kanalerna där brevbäraren kommer med båt. På brevlådan står det på fullt allvar ”Suezkanlen 7”. Frankfurt (Oder) ligger i den historiska regionen Lausitz som består av Oberlausitz, Niederlausitz och Spreewald. Här lever sorberna, en västslavisk folkgrupp och erkänd europeisk minoritet. Man har ett eget språk, sorbiska, och ibland är gatunamnen på två språk. Området är känt för sina vackra folkdräkter och folkdanser. Tyvärr också för hoten mot kulturmiljön genom brunkolsbrytningen. Sorberna är desamma som venderna, detta historiskt omtalade folk som på 600-talet kom österifrån och slog sig ner mellan Elbe och Oder. Men namnet Lausitz ger länkar ännu längre tillbaks, för som vi lärde så var det Lausitzkulturen som under bronsåldern knöt samman Skandinavien och Mellaneuropa. Vi minns de stora lerkärlen med karaktäristiska bucklor eller rabbiga utsidor och bronsföremålen. När E22:an byggdes om söder om Kalmar hittades bl a en dubbelknapp och en pryl i brons (se sid 48) från denna kultur (det finns så klart mycket mer). Jag minns svagt att det stod att de levde av boskapsskötsel och biodling. Än idag är till ett verkligt skafferi man åker, en grönsaksbod! Så klart med vacker keramik på bordet. Det är som Ölands skördefest men en stor del av året.Ett lerkärl med de typiska bucklorna, hittat inne i Frankfurt (Oder). Det har använts som gravurna för brända ben.Ett urval av mina inköp: honung, surkål, gurkor (ni minns väl Spreewaldgurkorna i filmen ”Goodbye Lenin!”?), likör av havtorn, honung, plommon och gurka (!), allt flankerat av dagens Lausitzkeramik med ett traditionellt mönster.Frankfurt (Oder), vid den segelbara floden och vid en av Europas pilgrimsleder, fick stadsrättigheter 1253. Fyra timmar drygt var jag på stadsmuseet som är inrymt i det gamla stenhuset vid floden som tidigare varit universitetsbyggnad. Här fanns en arkeologisk utställning, just så gammaldags pedagogisk som jag gillar, traditionella glasmontrar med föremål på rad, texter på väggen och förklaringar på varifrån minsta fynd kommit. Ett sätt att ställa ut som inte är så populärt på svenska museer idag men som är oerhört givande om man intresserar sig för ett ämne! De hade även andra sätt att ställa ut, ”mer levande” så att säga, och i källaren kunde de för mindre sällskap t o m visa den medeltida stadsmuren och gatubeläggningar ”live”, de fanns kvar till viss del. I ett av rummen, som handlade om Gustaf II Adolfs belägring av staden, fanns skelettet efter en svensk soldat – jag kände att jag drog paralleller till vårt skelett på Kalmar slott. Den förste bortglömd, den andre så omskriven. I ett annat rum fick man ta del av husets historia och fördjupa sig i arbetet med stuckatur då så många finns bevarade i huset. Jag läste alla texter och tittade i alla montrar, det var verkligen ett bra museum!Montrarna i ”bronsåldersrummet” med fynd från Lossower fornborg söder om staden där man hittat 60-talet offergropar från ca 1000 f Kr. De kan dock vara 200-300. I djupa schakt har man slängt ner delar av offrade människor, ofta barn eller unga kvinnor, och djur, bl a kor, hästar och hjortar. Under andra världskriget förstördes 90 % av stadskärnan. Det mesta är uppbyggt igen men här och var finns tomter med ruiner kvar. Vackra, förfallna hus från 1890-talet ropar efter nya ägare. Jag känner inte till stadens arkitekturhistoria men det finns väldigt mycket att titta på, både gammalt och modernt, fult och vackert. Och originellt! Vad sägs om detta sätt att bygga ut ett hus och förena gammalt och nytt?! Glaskroppen har lagts som en sadel ovanpå det gamla huset. Samma år som staden grundades startade förutom bygget av rådhuset, stadsmuren och bron över till den östra stadsdelen (idag polska staden Słubice som man når med 5 minuters promenad över bron) även bygget av den magnifika femskeppiga Mariakyrkan. Den skadades mycket under kriget och är hårt restaurerad men den är väl sevärd.Mittskeppet i Mariakyrkan. Den ska vara 4 m smalare än Kölnerdomen så då förstår man hur stor den är.Kyrkan är berömd för sina medeltida glasmålningar som länge troddes vara försvunna. Av bevarandeskäl hade de plockats ner när världskriget rasade men hamnade vid krigsslutet i ryska statens händer och glömdes bort i ett magasin på Eremitaget. Först 1991 återfanns de och kunde efter långa förhandlingar återbördas till kyrkan i juni 2002, förpackade i 22 kistor.Hur tar man sig då hit? Enklast och billigast är det med busscharter. Finns flera bolag som åker. Eller varför inte som förr – den som kan – med egen båt? Hella Schulze, KLM