Genom att använda webbplatasen godkänner du vår användning av webbplatskakor. Jag godkänner! | Vad är webbplatskakor?

Grepptungesvärdet från Oskarshamn

Svärdet är ett så kallat grepptungesvärd och dateras till bronsålderns period IV, cirka 1100-900 f.Kr. Klingan har gjutits i ett stycke och är lätt s-formad. Svärdet är totalt 57,8 centimeter långt och väger 616 gram. Klingan är 3,5–3,7 centimeter bred och dess tjocklek uppgår till 8,5 millimeter längs den något välvda ryggen. Handtaget har troligen varit försett med någon form av organiskt material som varit fäst med åtta nitar, fyra på grepptungan och fyra på ricasso (den oskärpta delen av klingan nedanför handtaget).

Bronslegeringen består av 90 procent koppar och 10 procent tenn. Svärdsbladet skiljs åt av en tämligen markant rygg. På ömse sidor om denna har svärdet dekorerats med två parallella linjer som vidgar sig till tre vid övergången till ricasso. Även grepptungan är dekorerad på utsidan i form av två parallella streck vid övergången till ricasso samt övergången från svärdstungan till fästet för knappen.

Svärdet bör vara tillverkat i Danmark eller Skåne men är tydligt inspirerat av mellaneuropeiska svärdsformer och tillhör de mest avancerade för sin tid. Svärd av denna typ är ovanliga i arkeologiska sammanhang. På 1960-talet fanns det endast 14 liknande svärd kända från hela Sverige. Merparten av bronsålderns grepptungesvärd, vilka dateras till period IV, har påträffats som lösfynd eller i depåer. När svärd från denna period påträffas i gravsammanhang, är det ofta i överdådigt rika gravar. Svärden var uppenbarligen gjorda för att synas och lyfta fram sin ägares status, såväl i livet som i döden.

Hur hade då svärdet hamnat i familjen Hjelms trädgård? Själva fyndplatsen för svärdet låg i en rabatt, insprängd mellan en terrasseringsmur, berg i dagen och ytterligare en mur som fungerat som rabattavgränsning. Vid den arkeologiska efterundersökningen på fyndplatsen konstaterades att svärdet med stor sannolikhet inte låg i sitt ursprungliga läge. Det bör ha kommit till platsen med jordförbättring i samband med att husen byggdes i slutet av 1960-talet och den ursprungliga deponeringsplatsen skall sannolikt sökas någonstans i Oskarshamns närhet. Vid den arkeologiska undersökningen avsöktes även fyndplatsen med metalldetektor och inga ytterligare metallföremål kunde hittas. Om svärdet blivit deponerat på plats borde man återfunnit rester efter svärdshandtagets nitar. Likaså antyder svärdets patina på att det bör ha varit deponerad i en fuktig miljö.

Hur svärdet kommit till platsen är fortfarande lite av en gåta, men genom sitt praktfulla fynd har familjen Hjelm bidragit till att berika vår bild av länets bronsålder.

Vi hittade svärdet!

Ur familjen Hjelms egen berättelse.

Crister berättar:
Efter att ha skyfflat undan ca 10 kubikmeter jord skulle jag slå bort en mur som varit sedan huset byggdes, 1969. När muren var borta skulle jag gräva för att lägga en ny mur innanför där den gamla varit. Jag använde både spett, spade och korp för att få bort sten, jord och rötter. Mitt i denna hårda hantering fick jag syn på handtagen till svärdet. Jag tänkte ” Vad är det här för skräp som sticker fram?”. Jag tog tag i handtaget och drog ut svärdet som lossnade lätt. Inget av mina verktyg hade lyckats träffa svärdet någon gång. Vilken tur! När jag fått fram svärdet trodde jag att det var en gammal leksak och slängde det i gruset bakom mig. Sedan kom min yngsta dotter Rebecka ut och jag sa då till henne: ”Titta vad pappa hittade!”.

Rebecka minns:
Jag skulle gå ut till pappa och då visade han mig vad han hade hittat. Jag tog svärdet och gick in till Mathilda och låtsasfäktade lite. ”Titta, vad pappa har hittat”, sa jag.

Mathilda säger:
Rebecka kom in till mig när jag satt och spelade tv-spel. Hon fäktades med något som såg ut som en spetsig, lång sten. Jag såg då att det var ett svärd och bad henne sluta och att hon skulle vara rädd om det eftersom det verkade vara väldigt gammalt. Vi gick till mamma och visade det. Mamma tyckte det var häftig. Pappa spolade av svärdet och jag och Rebecka började rengöra det från smuts. Då såg vi att det var fina inristningar i det och att det var väldigt fint. Vi funderade då över vem vi skulle fråga om svärdets ålder. Vi ringde till Rose-Marie Edinius som berättade att det var över 3 000 år gammalt. Dagen efter kom Michael Dahlin och tittade. Han trodde det var en depå.

Kerstin berättar:
Jag höll på att städa inomhus då jag hör Rebecka skrika och ropa. Det lät som om hon hade skadat sig. Jag blev orolig och möte henne i trappan. Efter henne kom även Mathilda springande. Rebecka höll fram svärdet och sa ” Titta vad pappa hittade när han grävde!”. Jag trodde först att det var en gammal lie eller liknande. Barnen gick bort till paret Edinius som efter ett tag kom med tillbaka. De var väldigt uppspelta över fyndet och förklarade att det var från bronsåldern. OJ!, tänkte jag. Var det verkligen möjligt? Edinius tog på sig att kontakta Länsmuseet. De kontaktade även ortens tidningar som kom inom några timmar för att skriva om fyndet. Tre dagar senare kom två arkeologer och gjorde utgrävningar kring fyndplatsen.

För hela berättelsen om svärdet hänvisas till:

Alexandersson, K & Goldhahn, J. 2010. "Titta vad pappa hittade!": ett nyfunnet grepptungesvärd från bronsålderns period IV. Forntid längs Ostkusten. 1, Blankaholmsseminariet de två första åren. S 147-162.

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

Sidan uppdaterades 27 juni 2014 klockan 12.28