Praktspisar av kalksten

Öppna spisar var länge den främsta värmekällan i våra hus. De fanns i enklare varianter och i betydligt mer påkostad utformning i slott, borgarhus, präst – och herrgårdar.

Den praktfullare kalkstensspisen hade under 1600-talet ett tillverkningscentrum på nordvästra Öland, vid Horns udde. Där utförde skolade skickliga stenhuggare konstverk av den vackra ölandsmarmorn, som kalkstenen även kallades.

Praktspisens utformning

Huvudformen för denna spis hade eldstadsöppningen flankerad av pilastrar och konsoler vilka bars upp av en profilerad list. På listen stod en krönplatta i spisens bredd samt överst en list som bildade en hylla. Spisarna var rikt dekorerade, pilastrarna kunde vara utformade med helfigurer eller huvuden i full relief samt ornamentering i grund plattrelief. Krönplattan hade liknande ornamentering samt årtal och monogram.

Spisarna tillverkades av grå eller rödbrun kalksten och tekniken var en fin ciselering eller utmejsling av ornamenten. Ornamentiken går att känna igen i många av den tidens dopfuntar som står eller har stått i flera öländska kyrkor.

Ibland kunde spisarna kombineras med bisättningsugnar av järn som då stod vid sidan av spisen. De fungerade som ett slags värmemagasin, då glöden från den öppna spisen skyfflades in i dem.

I Kalmar läns museums föremålssamling finns ett antal delar tillhörande praktspisar bevarade. Dessa har nyligen flyttat in i museets nya magasin och kommer även att finnas tillgängliga i databasen DigitaltMuseum på nätet.

Den öländska kalkstenens betydelse

Kalkstenen har sedan lång tid tillbaka varit viktig för ölänningarna, som exportvara och för de olika yrken som har med stenhantering att göra.  Användningsområdet har varit brett, från runstenar, gravstenar och arkitektur i kyrkobyggnader och slott, till bruksföremål som handkvarnar, mortlar, vikter, skrin, brevpressar och snusdosor. Mångsidigheten beror på stenens framstående egenskaper, som dess hårdhet, täthet, vackra färg och att den är lätt att bearbeta.

Stenhuggeriet som konst var beroende av yrkesskickligt folk och ända från medeltiden fanns ett stort antal stenhuggerier med mästare och gesäller som under generationer förde vidare de gamla traditionerna. Antalet öländska stenhuggare bör ha varit betydande men mästarna kom också ofta från länder som Tyskland, Holland och Frankrike.

Sara Lindström
Antikvarie

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004