Ransonering vardagsmat under beredskapsåren

Tänk dig att inte kunna köpa vad du vill till kvällens middag, utan bara vissa varor – som du dessutom måste ha en kupong för! Så hade landets husmödrar det under andra världskriget 1939-1945.

Livsmedelsransoneringar infördes i Sverige direkt efter krigsutbrottet. Varje person – även barn – tilldelades ransoneringskort. Syftet var att alla skulle få tillräckligt med mat för att överleva. Restaurangbesök krävde kuponger, liksom inköp av skor och kläder.

Varor som kaffe, te, socker, kakao, mjöl, bröd, fläsk, ost, risgryn, matfett, stearinljus, köttvaror, grädde, tobak, salt, ägg, tvål och tvättmedel ransonerades. Importen upphörde nästan helt och självförsörjningen av livsmedel blev särskilt svår efter den ovanligt kalla vintern och den sällsynt torra sommaren 1940.

Olika ersättningssubstitut dök upp för att dryga ut den äkta varan. Den magra tilldelningen av kaffe – ett halvt kilo per person skulle räcka i 15 veckor 1940 – kompletterades med surrogat av exempelvis cikoria och maskros. Kostexperter rådde befolkningen att äta mer grönsaker, potatis och rotfrukter samt inhemska frukter och bär. Potatisen skulle kokas med skalet på för att inte de nyttiga vitaminerna skulle försvinna ut i kokvattnet.

Allt skulle tas tillvara, inget fick förfaras. Befolkningen rekommenderades att fylla grötkastrullen med vatten men inte diska ur den – nästa dag blandades de gamla grötresterna med den nykokta gröten. Folk plockade måsägg och blev flitiga på att konservera frukt, svamp och bär. Kött från grävling, kråka och ekorre förekom i kristidsrecepten.

De så kallade hamstrarna, som köpte på sig mer livsmedel än de behövde och lagrade hemma för framtida bruk, var illa sedda. ”Jag känner mig skamsen över att det finns fullvuxet folk som inför en påfrestning genast tappar huvudet och egoistiskt förgäter all samhällssolidaritet”, dundrade statsminister Per-Albin Hansson en kort tid efter krigsutbrottet. Stora kampanjer med ”Fru Hamsterlund” som symbol skulle lära medborgarna det illojala i att hamstra.

Astrid Lindgren återkommer ofta till ransoneringarna i sina krigsdagböcker. Hon betonar dock ofta hur gott ställt folket i Sverige hade det i jämförelse med resten av Europa. ”Våra ransoner av allting är, tycker jag, så rikliga, att man formligen blir ruinerad av att köpa ut allt, man är berättigad till! …”, skriver hon.

Även om kriget tog slut 1945, kom ransoneringen att finnas kvar på vissa varor under resten av 1940-talet. Kafferansoneringen kom att vara kvar längst och upphörde inte förrän i slutet av 1951.

Sockertopp och kaffebönor minner om kristider

Kaffebönor i en burk av plåt och en sockertopp som varit i en familjs ägo sedan andra världskriget är Månadens föremål i december 2015 och januari 2016.
Båda sakerna påminner oss om ransoneringstider och hamstring av livsmedel.

Frida Hällstrand, lantbrukarhustru från Torsjö i Vissefjärda socken köpte toppsockret hos ”Sigrid i affären” när vi hade andra världskriget utanför knuten. Sigrid hette Svensson i efternamn och butiken fanns i grannbyn Förlångsö. Sockertoppen fick följa med när familjen 1945 flyttade till en gård i Torsås och även när flyttlasset gick till Kalmar och Smålandsgatan under 1950-talet. Då hade sockertoppen börjat användas som prydnadssak – en funktion den hade ända fram till 2009 då Fridas dotter Ingrid Lindahl, Kalmar, skänkte den till museet, liksom den tillhörande sockertången. Sockertoppen köptes under beredskapen, sparades för att användas vid framtida behov och kom på så sätt aldrig till användning – en form av hamstring.

Kaffeburken av plåt innehöll, även då den skänktes till länsmuseet av Ulf Haegermark, Kalmar, 2003, fortfarande kaffebönor som hade inhandlats under andra världskriget. Bönorna var orostade och förvarades i en papperspåse inuti burken. Ytterligare ett exempel på livsmedel som aldrig gick åt.

Ransoneringskorten i plånboken användes inte heller under krigsåren. 180 stycken finns kvar. Portmonnän är indelad i fack för olika typer av ransoneringskort – bröd, kött, matfett, socker, kött, kaffe, kläder, tvätt och ägg daterade mellan 1940 och 1945. I mappen ligger även ett tidningsurklipp med ett ransoneringsschema och upplysningar om hur korten fungerade. Korten har tillhört fotograf Walter Olson, hans fru Thyra och de tre barnen Lennart, Berit och Gunilla i Kalmar. Fotograf Walter Olson skänkte portmonnä med innehåll till länsmuseet 1969.

Maria Kanje

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004