Skridskor och skridskoåkning

Skridskoåkning på Slottsfjärdens is vid Kalmar slott - ett sedan länge uppskattat nöje bland Kalmarborna. Vi gör några nedslag i historien. Inez Allgurén f.1906 och uppvuxen på Kattrumpan i Kalmar åkte gärna skridsko på vintrarna.

Dottern Kerstin har skänkt Inez skridskor till museet tillsammans med hennes berättelse om skridskoåkning i Kalmar på 1920-30-talen. När isarna låg säkra åkte man ut vid Kattrumpan till Grimskär och ibland vidare ut på Kalmarsund. Särskilt populärt var det att åka på isarna kring slottet. Inez skridskoskenor var av senaste snitt, tillverkade av Edward Zinn i New York under namnet "Svensk Model". Lägg märke till hur skenorna har skruvats fast i vanliga kängor som försetts med en extra sula.

Skridskoåkandet vid Kalmar slott kan vi också ta del av genom Axel Roths charmiga målning från 1880-talet. Här ses herrar i plommonstop och damer i långa kjolar, hatt och muff. Kanske har någon till och med särskild skridskodräkt, vilket var högsta mode. Skridskosporten utvecklades under slutet av 1800-talet till ett särdeles populärt nöje. Ibland förhöjdes nöjet för skridskoåkarna ytterligare genom musik från en mässingsorkester.

Skridskon var naturligtvis från början ett nyttoföremål som gjorde det enklare att ta sig fram på isarna. Särskilt användbart var det som fortskaffningsmedel för befolkningen utefter kusterna och i skärgården. Skridskor av järn är i Sverige kända åtminstone sedan 1500-talets mitt. Skridskoåkare på Mälarens is har avbildats 1674. Deras skridskor har smidda skenor med högt uppstående spetsar, liknande samtida skridskor i Holland. Sannolikt kom influenserna till Sverige från just Holland. På 1600-talet stod svenskarna under ett kraftigt holländskt kulturinflytande och där var det redan mycket populärt med skridskoåkning. På ett flertal målningar har konstnärer skildrat skridskoåkare i alla åldrar som roar sig med att åka på tillfrusna vallgravar, kanaler och bydammar. I ett land som Holland, där vattenvägarna under lång tid varit viktiga, är det naturligt att skridskon hade stor betydelse också för samfärdseln. Men på målningarna är det främst nöjesåkningen som skildras.

Från 1700-talet finns några få järnskridskor bevarade. På dessa äldre skridskor var skenan infälld i en fotplatta av trä med remmar som användes för att spänna fast skridskon på kängan. Ibland var de avpassade för respektive fot och därför märkta med H och V, för höger resp. vänster fot. Skridskor av den här typen var vanligen tillverkade av bysmeden. Ungefär samma konstruktion levde kvar under lång tid. Först vid mitten av 1800-talet kom skridskor helt av metall där fotplattan av trä ersattes med fotstöd av metall.

Birgit Körge
​​​​​​​
Antikvarie

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004