Intranät
Den här sidan använder webbplatskakor för att föra statistik. Om du godkänner användandet av kakor kan du fortsätta använda webbplatsen annars ska du stänga ner sidan. Acceptera
Restaurang & Kafé Ångkvarnen Kontakta oss Öppettider
Meny

Tidens gång på Ryningsnäs

Tobias Westenhielms solur från 1710, med årtal, initialer och adelsvapen. Ett påkostat horisontal- och vertikalur med solur på fem sidor. Foto Pierre Rosberg


Vid mitten av 1600-talet lät friherren Jakob Skytte af Duderhof ståndsmässigt bebygga sitt säteri Näs, sedermera kallat Ryningsnäs i Mörlunda socken. Efter hans död gick egendomen i arv till dottern Gunilla Skytte. Som änka bebodde Gunilla säteriet. Samtida dokument gör gällande att gården var synnerligen välbyggd innefattande allt från mangård med flyglar till fähus.

På den karta som upprättades 1696 i samband med reduktionen framgår det att säteriet höll sig med en nyttoträdgård vilken benämns "krydde- och kåhlgårdh". Vid ungefär samma tidpunkt blev juristen Tobias Westenhielm ägare till Ryningsnäs. Denne man författade bland annat en diger lunta om Gustav Vasas historia. Ett annat intresse rörde själva utformningen på Ryningsnäs och för att försköna sin närmiljö lät Westenhielm år 1710 anskaffa ett solur. Uret i form av en kub av kalksten har solvisare på fem sidor och blev därmed ett kombinerat horisontal- och vertikalur. Och för att få tiden att stanna lät anskaffaren pryda det med såväl sitt adelsvapen som årtal och initialer.

Belägg för solur i Sverige finns från senmedeltiden. Så småningom i takt med att mekaniska ur utvecklades blev soluren alltmer ett dekorativt inslag som trädgårdsprydnad. Möjligen fyllde det Westenhielmska soluret en funktion ännu på 1700-talet då det gällde att rätt ställa in gårdens golvur som envisades med att stanna ibland. Sedan dröjde det ännu till början av 1800-talet innan Westenhielms arvtagare familjen von Baumgarten skaffade rikligt med klockor såväl väggur som golvur och fickur till sin gård. Och för att även ge gårdens arbetsfolk en uppfattning om tidens gång anskaffades några vällingklockor som det ringdes i vid bestämda tidpunkter.

Själva solurets vidare öde är något höljda i dunkel. Baumgartarna förde kanske med sig uret när de flyttade i samband med gårdens försäljning 1883. En annan möjlighet är att uret tjänat ut och togs bort när en total omdaning av byggnadsbeståndet genomfördes på 1890-talet. Men det mest troliga är att soluret fanns kvar i trädgården på Ryningsnäs fram till 1960 då såväl slottet som parken revs. I samband med rivningen omhändertogs nämligen en lång rad föremål av olika personer och skingrades för vinden. Kanske tillkom den lilla minnesplattan i metall vid denna tidpunkt. På plattan återfinns uppgifter om bland annat ursprung.

I början av 2000-talet köpte Tord Jonsson i Nyköping soluret i en antikaffär i Stockholm. Han verifierade urets härstamning med hjälp av vapenskölden och år 2009 skänkte han uret till Kalmar läns museum.


Ryningsnäs herrgård vid 1890-talets mitt, med den nyuppförda huvudbyggnaden och en äldre flygelbyggnad från 1600-talet. Fotografiet tillhör Mörlunda-Tveta hembygdsförening.


2017


2016


2015


2014


2013


2012


2011


2010


2009


2008


2007


2006


2005


2004



BarometernÖstranLänsförsäkringarKalmar energiElectrolux Home KalmarLiljas BilLenandersÄngsbackens handelsträdgårdHandelsbanken

Besöksadress: Skeppsbrogatan 51, Ångkvarnen
Postadress: Box 104, 391 21 KALMAR
Telefon: 0480 - 45 13 00 (växel)

Drivs med ProcessWire