Genom att använda webbplatasen godkänner du vår användning av webbplatskakor. Jag godkänner! | Vad är webbplatskakor?

Ur Bykistan

På bordet ligger Byordningen från Dörby by i Dörby socken och en byklubba från Valåkra i Högsby socken. Både klubban och byns viktiga handlingar skulle förvaras av en byålderman och låg ofta i ett träskrin eller en liten kista. När begreppet bykista används menar man oftast både själva träskrinet och dess innehåll. Just här har vi alltså fått ta en titt i två bykistor.

Från Valåkra by, någon kilometer nordväst om Högsby längs med Emån, kommer klubban i form av en rund träplatta med skaft i ett och samma stycke. Denna användes för att kalla samman bönderna i byn till stämma, och kan också ha används av byns ålderman som ett slags ordförandeklubba vid förhandlingarna. När Sveriges bönder i äldre tid skulle samlas för att besluta i gemensamma frågor har de kallats samman på olika sätt, på vissa håll skickade man ut budkavle, på andra slog man på trumma och på ytterligare andra håll blåste man i horn eller lurar. Klubban från Valåkra har tydliga spår av lacksigill och pappersrester, det är därför troligt att den används som ett slags budkavle snarare än som en regelrätt byklubba. Kanske har den skickats runt i den välmående byn Valåkra för att ge bud om stämma. På träplattan står årtalet 1816 och LSS tillsammans med fler bokstäver och siffror. Kanske är det årtalet då klubban först togs i bruk tillsammans med initialerna på den som då var byålderman.

I en bykista kan det finnas allt ifrån, kvitton på betald skatt och bokföringen till byns gemensamma kassa till rättegångshandlingar och skifteskartor. För detta arkivmaterial, och pengarna, var åldermannen ansvarig. Ofta har denna syssla gått mellan gårdarna och man har bytt en gång om året. De beslut som skulle tas handlade mycket om driften av den gemensamt ägda jorden - byallmänningar, skogsskiften, fiskevatten och annat. Dessutom var lotterna som var gård ägde i åkrarna ibland så små att bönderna var tvungna att både så och skörda gemensamt. Dessutom var det ju tvunget att grannsämjan upprätthölls någorlunda.

För att på något sätt få ordning på vad som gällde i byn började man så småningom sätta upp regler som till och med kunde stadfästas av häradsrätten. De äldsta vi känner är från 15- och 1600-talen, men först under 1742 kommer en nationell mönsterbyordning. Med denna som grund kom flera byar att utfärda egna byordningar. Byordningen vi ser här har arkivnummer "9" i Dörby bys kista. Som inledning läser man på ganska lättförståelig 1700-talssvenska: Följande Byordning hafvwa samtlige Åboar, uti Dörby by, sins emellan upprättat. Och det på nedan stående sätt:

Efter inledningen följer byordningens första paragraf: Böra alla gärdesgårdarna uti rättan tid, uti stånd sättas, och sedan det är skedt, hållas besiktning, af samtlige grannarna... Paragraf fyra handlar om en viktig sak framåt senvintern: Så snart kälen är ur jorden, och härom tillsagt blifwit, skall hwar och en ringa sina Swin...

Både den första paragrafen och paragraf fyra meddelar dessutom att den som inte följer de uppsatta reglerna får böta till byns gemensamma kassa. Vi nutida kan kanske undra om det var så förskräckligt viktigt att gärdesgården var hel och att grisarna skulle hållas ringade eller i sin stia då kälen gått ur jorden, men för en 1700-talsbonde var dessa regler så självklara och viktiga att de inte ens behövde ifrågasättas. Grödorna skulle skyddas till varje pris. Ett svin som kom in i kålgårdarna närmast husen var en katastrof, och samma sak gällde om andra kreatur kom in till de omgärdade åkrarna. Vi får istället konstatera att de verkligen visste vad de gjorde, bönderna i Dörby by, då de den 4 juli 1780 antog sin byordning med bötesstraff för brott mot byns gemensamma regler. Det är femton gårdsägare som skrivit under byordningen, tretton av dem har sonnamn och har satt sina bomärken i form av initialer under namnet, medan de två övriga förmodligen tillhör de högre stånden. Det märks på deras efternamn - Nils Rosendahl och Åke Södergren - men också på att de bara satt sina namn, fint folk har inget bomärke.

Det är femton gårdsägare som skrivit under byordningen, tretton av dem har sonnamn och har satt sina bomärken i form av initialer under namnet, medan de två övriga förmodligen tillhör de högre stånden. Det märks på deras efternamn - Nils Rosendahl och Åke Södergren - men också på att de bara satt sina namn, fint folk har inget bomärke.

Länsmuseet förvärvade byklubban 1932 av Carl Johan Erlandsson i Valåkra och Dörby bys byhandlingar 1936 av Swen Rodhe.

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

Sidan uppdaterades 5 december 2013 klockan 14.22