Vette – lockfågel vid sjöfågeljakt

Vettar har använts som lockfåglar för att få sjöfågel att slå så nära att jägaren kom inom lagom skotthåll. Det finns ett förvånansvärt litet antal bevarade i våra museer.

Efter flitig användning har de vanligen helt enkelt förbrukats och slutligen slängts. Bevarade vettar visar prov på både hantverksskicklighet och folkkonst. Bruket att använda vettar vid sjöfågeljakt är i Sverige belagt sedan 1700-talet, men går sannolikt mycket längre tillbaka i tiden. I Kalmar län med en lång fastlandskust och kusten runt hela Öland har sjöfågeljakt varit betydelsefull. Den var viktig både som inkomstkälla och som föda av betydelse långt in på 1900-talet.

Sjöfågeljakt bedrevs inte bara på höst och vinter utan även på våren men begränsningar infördes och all vårjakt förbjöds slutligen 1955. Även jakten i övrigt begränsades eftersom vissa arter i fågelbeståndet hade minskat drastiskt under 1900-talets första hälft. Åtgärderna gav resultat och sjöfågelstammen återhämtade sig.

Vettar har tillverkats på många olika sätt. Oftast av trä i olika konstruktioner, skurna och målade. Andra varianter är uppstoppade fåglar så kallade fjädervettar, fyllda med ormbunksblad och mossa eller med kropp av trä. Ytterligare exempel är vettar av kork och under senare tid av plast.

Trävetten har tillverkats både massiv och urholkad. Den urholkade trävetten lär ha uppfunnits av jägaren Albert Kramer, Kalmar, enligt en artikel i Jägarförbundets tidskrift 1891. Den tillverkades från omkring 1850 i mycket stort antal och modellen fick många efterföljare. Någon Kramervette har inte kunnat återfinnas. I dag har trävetten fått en renässans som inredningspryl och nytillverkas av slöjdare.

Lästips: Lars Englund, Vettar och sjöfågeljakt, tryckt 2007.

Birgit Körge
Antikvarie

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004