Husets historia

Kalmar Ångkvarns historia börjar 1847 då fyra kalmarföretagare startade en ångkvarn i en äldre byggnad i kvarteret. Imperiebyggaren Johan Jeansson tog senare över och utvidgade rörelsen till att omfatta nya byggnader i hela kvarteret. Vid hans död år 1896 var Kalmar Ångkvarn Skandinaviens största privatägda kvarn. Sonen John fortsatte sedan expansionen. År 1898 byggde han Sveriges första riskvarn och importerade ris från Burma. Bland de många produkterna kan nämnas vetemjölet Kalmar vapen, Victoria walsmjöl, Kalmar rågsikt, Kalmar hushållsris och Svea havregryn. Glansperioden varade fram till början av 1950-talet då ändrade kostvanor och ökad konkurrens ledde till nedläggning år 1957.

Den nuvarande länsmuseibyggnaden uppfördes 1932 i fem våningar för Kalmar Ångkvarn som spannmålsmagasin. Stadsarkitekten J Fred Olson ritade byggnaden 1930-1931 med krenelering och allt. När en brand år 1935 förstörde den ursprungliga kvarnen i den äldsta delen av kvarteret i nordväst, flyttade man istället över kvarnmaskineriet hit, efter att ha byggt på huset med en våning till det utseende det har idag. Den förra kvarnbyggnaden fick i stället bli magasin.

Efter kvarnrörelsens nedläggning fick byggnaden förfalla tills Kalmar kommun tog över ägarskapet 1981. Då köpte Kalmar kommun båda kvarnkvarteren. Senare har delar av byggnaderna sålts till två byggfirmor. Byggnaderna rustades upp och byggdes om till Kalmarsalen, (silon), länsmuseum (kvarnbyggnaden) och socialförvaltning (riskvarnen). Socialförvaltningen har senare flyttat till Malmen. I stället har länsstyrelsen flyttat in.

Inflyttningarna kunde ske i slutet av 1980-talet. Tillsammans med landstinget finansierade Kalmar kommun en upprustning och ombyggnad av den tidigare kvarnbyggnaden för länsmuseet som kunde öppna i nya lokaler i juni 1987.