• Leif Björkman som utför arbetet med pollenanalyserna diskuterar hur man ska ta prover ur ett röjningsröse.

    Leif Björkman som utför arbetet med pollenanalyserna diskuterar hur man ska ta prover ur ett röjningsröse.

tisdag 23 juli 2019
Odlingsmark, röjningsrösen och effekten av ett medeltida storgods

Författare: Johan Åstrand Johan Åstrand

En viktig del av utgrävningen i Snapperisskogen är undersökningen av spåren efter bronsålderns och järnålderns odlingslandskap. Det stora undersökningsområdet innehåller över 400 röjningsrösen. Här finns också terrasseringar och vallar med odlingssten som visar på gränser mellan odlingsområden. När man undersöker odlingslämningar gör man det på ett annat sätt än när man undersöker boplatser eller gravar. Man undersöker inte alla lämningar utan väljer ut ett antal olika röjningsrösen och odlingsytor som kan vara typiska för odlingsmarken i olika delar av området. För att kunna följa hur odlingen sett ut och hur den utvecklats är det en fördel att, som här vid Snapperisskogen, ha möjlighet att undersöka ett stort sammanhängande område med fossil åkermark.

När vi undersökt röjningsrösen och odlingsterrasser har vi dels grävt schakt igenom lämningarna, dels undersökt odlingsytorna i plan för att se om det dolt sig spår efter åkerindelningar under mark. Alla röjningsrösen har även karterats för att man ska få en bild av hur de är spridda i området. Man få en bild av när odlingen pågått inom olika delar av området genom att med 14C-analys datera träkol som finns under röjningsrösena. Genom att undersöka vilka pollen som finns i jordprov tagna på olika nivåer i odlingslager eller under röjningsrösen kan man även få en bild av vilka växter man odlat och hur vegetationen sett ut i närområdet. Dessa resultat kan man sedan jämföra med den detaljerade pollenanalys som man gör på en borrkärna tagen i en närbelägen torvmark. Detta ger möjlighet att i detalj följa hur vegetationen på platsen sett ut under olika tidsperioder. Man kan till exempel se hur landskapet såg ut när hällkistan byggdes, eller vad som hände på platsen efter det att järnålderns bebyggelse övergetts. En fråga som vi även försöker besvara är om det funnits skillnader mellan vad man odlat närmast husen och vad man odlat på åkermarken längre bort. Kanske har man haft odling av köksväxter närmast boplatsen?

Varför har då fornlämningsmiljön vid Snapperisskogen lämnats så orörd? Man kan tänka att man i senare tid borde ha fortsatt att odla på platsen eftersom här finns ett fint matjordslager och redan stenröjda ytor. En anledning till att man inte gjort detta kan vara att marken har hört till Bergkvara gods. Detta gods var under medeltiden ett av Nordens största och de flesta byar och gårdar i omgivningen ingick i Bergkvaras ägor. De äldsta lantmäterikartorna visar att Snapperisskogen låg inom godsets utmark. Utmarkens viktigaste funktion var som bete för djuren. Arkivuppgifter från 1600-talet visar att Bergkvara vid denna tid hade en betydligt fler betesdjur än en vanlig by. Kanske var det tillgången till ett viktigt och närbeläget bete som gjorde att slottsherrarna på Bergkvara inte var intresserade av att odla upp marken i Snapperisskogen. Annars var man i högsta grad intresserad av att utöka sin odlingsmark och för att få arbetskraft man lät ett stort antal torpare bosätta sig på godsets marker, dock inte på så nära håll som i Snapperisskogen. Kanske är det detta som gjort att platsen aldrig tagits upp som odlingsmark igen och att fornlämningarna därför är så välbevarade.

Kommentera