Histoire du musée

Le musée du comté de Kalmar trouve son origine dans l'association des antiquités du comté de Kalmar, fondée en 1871. L'association s'est établie dans le château de Kalmar, ce qui a fait du château une destination importante pour le public et les écoles de la région. Les collections étaient initialement axées sur la préhistoire et l'art populaire, mais elles se sont rapidement élargies pour inclure également des collections de haut standing et d'artisanat.

Dès ses débuts, le musée, sous la direction de l'Office national des antiquités, a commencé à s'impliquer dans la préservation du patrimoine culturel régional, qui comprenait la préservation des monuments antiques, des églises, des villes et des villages médiévaux. À partir de 1927, le musée reçoit également des subventions du gouvernement pour cette mission. Après avoir maintenu un effectif stable d'environ cinq personnes et une fréquentation annuelle d'environ 30 000 visiteurs pendant près de 100 ans, l'entreprise a connu une expansion significative à partir des années 1960.

Milstolpar i Kalmar läns museums historia

Ici, vous pouvez lire sur certains des événements majeurs de l'histoire du musée du comté de Kalmar.

  • 2021 firar vi 150 års-jubileum.
  • En 2020, la pandémie corona a entraîné une transformation numérique en profondeur, de sorte que le musée propose désormais des conférences en direct et enregistrées ainsi que le podcast Museimagasinet.
  • 2019 avslutade Kalmar läns museum verksamheten vid Eketorps borg.
  • 2015 startade företagsforskarskolan Grasca.
  • En 2012, le nouveau magasin d'objets du musée a été inauguré dans l'ancienne usine Volvo.
  • En 2009, un Centre de développement pour la pédagogie de l'environnement culturel a été créé en collaboration avec l'Association suédoise des collectivités locales.
  • En 2002, le musée du comté a repris l'exploitation du château d'Eketorp à Öland du Conseil du patrimoine national.
  • En 2000, la Fondation Wimmerströmska gården à Västervik a été ajoutée.
  • En 1997, le musée initie "Salvestaden" dans les douves du château (fermé en 2007).
  • En 1995, la municipalité de Kalmar a repris les opérations du château de Kalmar.
  • En 1984, la fondation de Jenny Nyström et Curt Stoopendahl s'y ajoute.
  • En 1987, le musée s'est doté de nouveaux locaux d'exposition et de bureaux tant attendus dans l'ancien Ångkvarnen de Kvarnholmen à Kalmar.
  • En 1981, une décision stratégique a été prise de prendre la responsabilité des recherches archéologiques marines sur le navire royal Kronan.
  • En 1977, le musée a été transformé en fondation avec l'association d'histoire locale du comté de Kalmar, la région de Kalmar et la municipalité de Kalmar comme directeurs.

Museibyggnadens historia

Välkommen till Kalmar läns museum och den ståtliga byggnaden Ångkvarnen, en gång Skandinaviens största privatägda kvarn. I denna byggnad förvarade man spannmål och malde mjöl ända fram till 1957. Idag bjuder de sex våningarna på en mångfald av upplevelser för alla åldrar, inklusive kontor. Men låt oss börja från början och utforska hur denna ångkvarn omvandlades till Kalmar läns museum.

Kvarteret Kvarnen har varit förknippat med spannmål, mjöl och bröd sedan 1600-talet då det låg ett kronobageri där. Historien om Kalmar Ångkvarn börjar 1847 när grosshandlaren och rådmannen Theodor W Jeansson och flera affärskollegor bildade bolaget Kalmar Ångkvarn i en äldre byggnad i kvarteret.

Bolaget hade som syfte att ”anlägga och drifva en Ångqvarnsinrättning till förmalning af säd”.

Fabriken startade i liten skala och växte sedan till att bli Skandinaviens största privatägda mjölkvarn. Under mer än ett sekel malde man spannmål från Öland och Möreslätten till mjöl i detta kvarter. Som mest arbetade 150 personer här.

Mot slutet av 1860-talet tog Johan Jeansson, brorson till Theodor, över företaget och inledde ombyggnader, effektiviseringar och expansion. När Johan Jeansson avled tog sonen John över och utökade verksamheten ytterligare. År 1898 byggde han Sveriges första riskvarn och importerade ris från Burma. Verksamheten blomstrade under flera decennier. Varumärken som Victoria Valsmjöl. Kalmar Vapen, Kalmar Rågsikt, Granular och Sveakorn gjorde Kalmar Ångkvarns namn känt i hela Norden.

Havregrynen sades förresten vara så lättsmälta att de passade den ömtåligaste mage och så näringsrika att de kunde ersätta både ägg, kött, sill och potatis. Idag ligger bland annat länsstyrelsen i kvarteret.

En påse Svea havregryn från Kalmar Ångkvarn.
Säd lossas från järnväg med elevatorn.
Kalmar riskvarn under byggnad 1906.
Sädsäckar lossas från ett fartyg utanför Kalmar Ångkvarn (ca 1890-1900).

Ångkvarnen som arbetsplats

Ångkvarnen var en mansdominerad arbetsplats, men provbagerskan var en kvinna. Hon hade ansvaret för att provbaka frestande kanelbullar, småfranska och kaffebröd för att säkerställa att mjölet höll högsta kvalitet. 

Arbetsvillkoren var präglade av lojalitet gentemot arbetsgivaren, och avtal var sällsynta. År 1905 utbröt en strejk vid Ångkvarnen i Kalmar, där arbetarna ville organisera sig i en fackförening men stötte på motstånd från vd John Jeansson. Trots strejk och bojkott från fackföreningar runtom i landet fortsatte produktionen med hjälp av strejkbrytare. Denna händelse ledde till att Karl ”Kalle-Masse” Magnusson, som ledde strejken, senare blev socialdemokratisk riksdagsman.

Provköket i Kalmar ångkvarn, fönster mot Proviantgatan.

Expansionen fortsätter

Expansionen fortsatte med olika ägare inom den inflytelserika Jeanssondynastin, en familj som dominerade politiken, näringslivet och societetslivet i Kalmar under 150 år. Ångfartygsbolag, brännvinsbolag, margarinfabrik, rederi, järnväg, tegelbruk, marsipantillverkning och skeppsvarv är bara ett axplock av allt som de olika Jeanssonsönerna sysslade med under sina glansdagar.

Byggnaden som museet är inrymt i ritades som spannmålsmagasin av stadsarkitekten J Fred Olson och stod klar 1932.

Ångkvarnen brinner

Sommaren 1935 inträffade en tragedi när en brand förstörde den ursprungliga kvarnen. Lördagen den 6 juli hade målaren Karl Ture Magnusson spillt linolja på golvet och kastat det oljedränkta pappret i ett hörn innan han gick hem för helgen. Några timmar senare brann Ångkvarnen ner, och trots ansträngningar från 150 brandmän lyckades man bara rädda kontorshuset och mjölmagasinet. Karl Ture Magnusson dömdes för vållande till branden och fick betala böter och skadestånd.

Kalmar Ångkvarn brinner den 6 juli 1935.
Ångkvarnsbranden i juli månad 1935. Denna bild spreds i pressen och kom att symbolisera katastrofen.

Ångkvarnen byggs upp

Efter försäkringsersättningen och uppbyggnaden fortsatte Kalmar Ångkvarn verksamheten fram till 1957. Konkurrens och förändrade kostvanor ledde till att bolaget Kalmar Ångkvarn sålde företaget till Wenner-Gren-koncernen som sedan lade ner verksamheten. 125 anställda förlorade sina jobb och maskinerna monterades ner och flyttades till andra fabriker.

Kalmar läns museum flyttar in

Lantmännen tog över lokalerna under en tid innan Kalmar kommun köpte hela den gamla historiska ångkvarnen. Efter många och långa diskussioner blev det bestämt att Kalmar läns museum skulle flytta in i Ångkvarnen. Vid den tiden hade Kalmar läns museum sina samlingar på Kalmar slott och kansliet var i den tidigare Navigationsskolan vid Södra kyrkogården i Kalmar. Flyttlasset gick 1987 och invigningen förgylldes av kunglig närvaro.

Museichefer vid Kalmar läns museum genom tiderna

  • 2010-nuvarande, Örjan Molander
  • 1998-2010, Maria Malmlöf
  • 1984-1997, Dag Widholm
  • 1973-1983, K-G Pettersson 
  • 1963-1972, Dagmar Selling
  • 1924-1962, Manne Hofrén 
  • 1914-1929, Ernst Hilldorf
  • 1884-1919, Fabian Julius Baehrendtz
  • 1878-1884, Herman Horn 
  • 1872-1881, Johan Anders Södermark