Alla helgons dag 1-11/11

Den romersk-katolska kyrkan införde Alla helgons dag som en fest den 1 november år 731 för alla kristna helgon och särskilt för dem som inte hade några egna dagar. Allhelgonadagen bestod som helgdag den 1 november fram till 1772. På 1000-talet infördes den 2 november som Alla själars dag då de levande skulle be för de dödas själar. Genom själagåvor i form av donationer av gårdar och lös egendom skapade de besuttna i samhället underlag för "eviga" själamässor för sig och sina anhöriga. Dagen stiftades av abboten S:t Odilo vid klostret Cluny år 998 och spreds i hela den romersk-katolska kyrkan. I Sverige upptogs den 1198 och omnämns i den yngre Västgötalagen. Den firades med procession kring kyrkogården och klockringning. Denna sed levde kvar efter reformationen. Gravsmyckning Det fanns en sedvänja att smycka gravar vid Allhelgonahelgen efter utländsk förebild. Gravsmyckningen med levande ljus knöts tidigast till julen. Under 1890-talet förekom det på kyrkogårdar i de större städerna att julgranar med brinnande ljus placerades ut vid gravar, vilket föregick seden med gravljus som blev vanligare under 1950-talet. Gravljusseden är en innovation under 1900-talet. Den har spritts från Stockholm och fick snabbast fäste i östra och norra Sverige. Det har också blivit vanligt att tända ljus för de avlidna i kyrkorna samt med gudstjänster med ljusritual.