S:t Martin och Mårten 10/11

Den 10 november har Martin namnsdag och den 11 november är det Mårtens tur i den svenska almanackan, vilket gör det möjligt att fira både Martin Luther och den helige Martin av Tours. Den senare, även kallad Mårten biskop, före almanacksreformen 190, föddes cirka 315 och dog 397 som biskop i Tours i västra Frankrike. Han blev den katolska kyrkans mest firade helgon och det är efter honom som Martin Luther uppkallades. När Martin av Tours blev biskopskandidat försökte han undkomma genom att gömma sig en gåsstia, men gässens kackel sägs ha avslöjat honom. Då han helgonförklarades efter sin död den 11 november 397 cirka 81 år gammal blev Tours snabbt ett populärt pilgrimsmål vilket det var fram till 1562. Hans efterföljare Brictius byggde ett kapell över biskop Martins grav. En större basilika byggdes år 1014, men den brann år 1230 och återuppbyggdes igen. År 1562 plundrades den av hugenotterna. De förstörde graven och det mesta av relikerna. Kyrkan restaurerades, men förstördes fullständigt under franska revolutionen 1793, utom två torn som finns kvar. I december 1860 utförde man noggranna utgrävningar. Då hittades platsen för Martins grav och några rester av den. C:a 1900 byggdes en ny kyrka, som är mindre än föregångarna. I kryptan i S:t Martinbasilikan finns fortfarande några reliker av Martin som undgick hugenotternas förstörelse. S:t Martin förekommer också på medeltida kalkmålningar i svenska kyrkor. Han framställs då som en ryttare som kastar sin mantel åt en transhank bredvid hästen. Martinsdagen föll bort genom helgdagsreduktionen år 1571. Som ersättning fick vi Martin Luther. Gåsen på svenska och norska runstavar som markering för den 11 november påminner om att gässen var slaktfärdiga då. I södra Europa kan vinet avsmakas vid ungefär denna tid varför vinodlare och krögare gjorde S:t Martin till sin marknadsförare och skyddspatron. Visor diktades till hans och gåsens ära och sjöngs av kringvandrande trubadurer och tiggande barn. I Holland och nordvästra Tyskland har det förekommit att barn går omkring med hemgjorda eller köpta papperslyktor och sjunger Martinssånger. Bruket att fira Martin Luther på kvällen den 10 november härstammar från Thüringen. Mårtensfirandet är förknippat med universitetsstäderna där Mårtenslovet betraktades som en gammal tradition. Professor Pehr Sjöbring omtalar exempelvis från Uppsala att den 10 november 1799 var "Smålands Nation samlad om aftonen på Östmarkens källare, för att fira Mårtensgås. Där var jag med, och hörde där flera otillbörliga sånger sjungas och skålar proponeras och drickas". Vid slakten av en gås tillvaratogs gåsblodet, som vispades för att inte koagulera. Detta brukades till svartsoppan, en avredd soppa av buljong, spad från kokta äpplen, vinättika och ett stort antal kryddor. Kombinationen av svartsoppa och gåsstek är enligt Sigfrid Svensson ett påhitt av en kock på en stockholmsrestaurang under 1800-talet. På Öland var gåsavel en viktig näring fram till början av 1900-talet. Eftersom betet var magert innebar det att gässen i allmänt var mycket småvuxna. Mot slutet av 1800-talet sändes stora mängder levande gäss till Skåne, då konsumtionen var större där än på Öland. På Öland var det ett fåtal överhetspersoner som åt gås till exempelvis på Mårtensdagen. På denna illustration av Jenny Nyström står två små rädda barn i mitten omgivna av ilskna gäss. På sina håll har gäss använts för att vakta hus och hem, eftersom de så pass högljudda när det kommer någon att det hörs lång väg.