Adventsljustake och kalender

    Adventssljusstake (elektrisk) Den elektriska adventsstaken tillverkades första gången av Philip i Göteborg 1937. Då någon kom på idén att sätta en ljugransbelysning i en ljusstake. Seden med adventsljusstake anknyter till en gammal svensk tradition att låta ljus brinna i fönstren för att lysa upp julottebesökarnas väg till kyrkan.

    Adventskalender

    Adventskalendern har också sitt ursprung i Tyskland. I slutet av 1800-talet fanns en pojke som hette Gerhard Lang. Han frågade sin mor hur långt det var kvar till jul, eftersom han längtade efter att få öppna sina julklappar. Hon kom då på att hon skulle baka 24 små kakor som hon lade i papper, på varje kaka skrev hon en siffra, 1 till 24. Han fick en kaka varje dag från den 1 december till den 24 därmed kunde han se hur många dagar som återstod tills tomten skulle komma. Gerhard blev affärsman och som vuxen kom han ihåg sin mors idé varför han på 1920-talet konstruerade den första adventskalendern som utgjordes av två pappersark. Ett med bilder som kunde klippas ut och ett med numrerade platser där bilderna kunde klistras fast. Det blev en framgång. Därefter lät han tillverka en kalender med en lucka som skulle öppnas varje dag från den 1 december till den 24 och bakom luckan dolde sig något motiv. Före första världskriget exporterade tyska förlag adventskalendrar till England och USA.

    Till Sverige kom den via Henny Mörner som var chef för Sveriges Flickors Scoutförbund. Hon hade kommit i kontakt med adventskalendrar i Tyskland. Scoutförbundet behövde tjäna pengar för sin verksamhet. Hon kom då att tänka på adventskalendern och tog kontakt med Aina Stenberg som gjorde illustrationer till den första adventskalendern som kom ut 1932. Den tog snabbt slut. Aina Stenberg fortsatte fram till 1964 att illustrera adventskalendrar. Då hade Scoutförbundet fått konkurrens av adventskalendern från Sveriges radio som 1957 kopplade den till ett radioprogram. 1961 var det TV:s tur att ta upp adventskalendern. Denna sed pågår fortfarande.

    Text: Nils-Arvid Bringéus