Julfriden

När vi önskar varandra en god eller fridfull jul, reflekterar vi knappast över att julfriden en gång var en rättslig realitet. Från Vimmerby omtalar häradsfogden J. M. Craelius: ”Alla julaftnar före middagen har varit brukligt, att stadens infanteri varit i gevär, och med utslagen fana och klingande spel marscherat uppå torget och gjort front emot rådhuset, varutur ett rött täcke blivit uthängt, och därefter julefrid med hög röst utlyst; varefter manskapet åtskildes; men denna sed lär nu vara ändrad.” Av denna ceremoni har vi numera endast kvar julinblåsningen som förekommer i några svenska städer. Inom den gamla tiohäradslagens område i Småland och Vätgötalagens lagsagor var det sedd att ringa in julen kl. 12 på julaftonen 13. Detta var också en tidpunkt då man samlades för att doppa i grytan och ta julsupen. Småländska drängar och pigor som hade tjänst i Skåne fick däremot erfara att man här arbetade ända till skymningen på julaftonen. Text: Nils-Arvid Bringéus