Julkrubban

    Urkrubban utgörs av fem brädbitar av bokträ som på 300-talet placerades i kyrkan Santa Maria Maggiore i Rom. Dessa bitar ansågs utgöra rester av Jesusbarnets krubba i Betlehem. Julkrubban som sed är förknippad med den romersk-katolska kyrkan.

    Den första krubban visades för folket i byn Grecci i mellersta Italien på juldagen 1223 av Franciskus av Assisi. Han hade ställt upp en krubba med hö i en grotta i skogen. I grottan hade han placerat en oxe och en åsna. Han ledde sedan själv en mässa inför publik där. Julkrubban som finns i kyrkorna har sin grund i renässansen. På 1200- och 1300-talen finns notiser om krubbor på olika håll i Italien. Under mitten av 1500-talet fanns seden i Spanien och kort därefter omnämns de norr om Alperna. Under denna tid var det landskapsbilden runt stallet som betonades. Under barocken kom det till deltagande personer och sådana som inte hörde hemma i sammanhanget. Så småningom integrerades krubborna i församlingslivet och folk blev mer noggranna med utformningen. De heliga tre kungar förekom då inte förrän trettonhelgen. Genren med krubbkonst kulminerade i Italien under slutet av 1700-talet. De ingick i marknadslivet under julen. Krubborna som fanns norr om Alperna figurerade främst i landsbygdskyrkorna. Med tiden spred sig seden med krubbor utanför kyrkorna till slott och herresäten. Krubbor var länge förbjudna i protestantiska kyrkor juletid.

    År 1929 ställde en svensk kyrkoherde vid namn Albert Lysander upp en julkrubba i Sankt Petri kyrka i Malmö som han hade köpt i Tyskland. Från Malmö spred sig seden över Skåne och ungefär samtidigt kom den till Stockholm och därifrån har bruket att ha krubbor till jul spridit sig över Sverige. I privathem har det dock funnits krubbor inom högreståndsmiljöer i städerna sedan 1870-talet. Genombrottet för julkrubban på landsbygden kom när det gick att köpa krubbor genom postorderfirmor.

    Text: Erik Haglund