Jullekar

    Lekstugorna Nu kan man se att dagarna har längt sig, sa pigan annandag jul, när hon väntade julalekarna. Detta talesätt belyser den stora roll som julens lekstugor, ofta kallade julstugor, spelade för ungdomen i gången tid. I Skåne kunde rättigheten att deltaga i dessa årliga nöjen skrivas in i anställningskontrakten. Särskilt i slättbygderna spelade de en mycket stor roll 19. Men också i Småland intog de en viktig plats i bylivet. Biskop Olof Wallquist var ganska förstående för behovet av dem, vilket kom till uttryck i ett cirkulär 1794 i vilket han fann det billigt att arbetare -- ¨äga en glad stund i större samkväm än inom sitt eget hus. Domkapitlet fann det betänkligt att förbjuda dem och föreslog i stället att prästerna skulle uppmana föräldrarna och gammalt folk att delta 20.

    Jonas Stolt berättar om lekstugorna från Högsby. Drängar och bondsöner sköt tillsammans så mycket brännvin som ansågs kunna erfordras, sex, åtta till tio kannor. Matmodern försåg sina barn jämte tjänare med förning, som bestod av en julost, en brödkaka av varje bak, jämte ett julljus. Men detta lades likväl inte ihop gemensamt utan var och en förfogade över sitt. Efter förtäringen kom dansen igång på allvar vid åttatiden på kvällen. Den pågick till framåt midnatt då en tallrik vandrade runt för att uppbära spelpengarna, som erlades efter godtycke och fri vilja. Det hela avslutades med honungsglögg och pannkakor. När spelpengarna uppburits och alla var upprymda av brännvinet gick dansen allt vildare till framåt kl. 2 då man började tänka på den följande dagens arbetsplikt. Folket var danslystet, men Jonas Stolt berättar även hur en präst i Högsby, som samverkade med den kände Sellergren i Hälleberga höjde rösten mot dansen och gudlösheten. Många unga drogs med av väckelsen men på det hela taget fortfor dansen så länge herrskapen anordnade sina dansbaler.

    Text: Nils-Arvid Bringéus