Tjugondagknut

På 1100-talet regerade fem kungar efter varandra som var söner till kung Sven Estridsson. Han fick 19 barn och hade tre fruar. Endast ett av barnen föddes inom äktenskapet. Ett av hans barnbarn Knut Lavard skaffade sig en kungatitel över ett slaviskt folkslag vid namn obotriterna, Därmed ansåg han sig kunna efterträda den siste av sina farbröder, Nils. Nils son Magnus tyckte inte om utvecklingen. Han beslöt sig för att göra sig av med sin kusin Knut. De stämde möte i en skog vid Ringsted, dit Knut kom obeväpnad medan Magnus hade ett följe med sig. Magnus tog sitt svärd och högg Knut i huvudet. Knuts son Valdemar blev så småningom kung över Danmark och lyckades få påven att 1169 skriva in Knut Lavard i helgonrullan, där hans farbror Knut den helige fanns sedan 1100. Vid Knut Lavards grav inträffade ett antal mirakler. Knut den helige blev Danmarks skyddshelgon medan Knut Lavard blev Själlands värnare. Efter de båda uppstod gillen i danska städer med Knuts namn. Knut Lavards dödsdag den 7 januari fanns i den svenska almanackan fram till 1700-talet då Knut flyttades till den 13 januari. Formen Tjugondag Knut kör julen ut är känd från 1700-talet.