Forskning

Den stora mängd information som vraket av Kronan släpper ifrån sig, skapar rika förutsättningar för forskning inom ett flertal områden. Vetskapen om den exakta tidpunkten för förlisningen, mitt på dagen den 1 juni 1676, höjer det s k källvärdet och därmed informationsvärdet av vrakets fyndmaterial. En stor tillgång är variationsrikedomen med avseende på olika material, skiftande användningsområden samt föremålens varierande sociala och geografiska ursprung. Hittills har närmare 35 000 föremål bärgats från Kronan.

Det rika innehållet i den apotekskista som bärgades från Kronan 2001 som visas på bilden, är ett av fynden som är föremål för ingående forskning.

Ett viktigt led i en arkeologisk undersökning är bevarandet av information. Det gäller att kunna ta hand om det bärgade materialet på ett riktigt sätt. En beredskap för omhändertagande av fynden med lång framförhållning måste planeras innan själva utgrävningarna genomförs.

Redan vid friläggningen på botten måste hänsyn tas till den efterkommande konserveringen. Allt arbete som kan göras under bättre förhållanden, undviker man att göra på botten. I första hand gäller det att undvika risker för mekaniskt slitage och onödig kontakt med nedbrytande faktorer som solljus och syret i luften.

Omedelbart efter bärgning registreras varje föremål där bl a fyndplatsen noteras. Fyndet får ett nummer, det mäts, ritas av och fotograferas. Därefter placeras det i ett kar med havsvatten utan onödig kontakt med ljus och syre. För att rädda så mycket information som möjligt rengörs fynden först när de förts in till konserveringslaboratoriet i land, där konservatorer tar hand om föremålen. I samband med rengöringen tas även prover för analys. Därefter vidtas lämpliga konserverings-åtgärder beroende på föremålets kondition och material. Trä- och läderföremål placeras i en lösning av vatten och polyetylenglykol (PEG) – ett vattenlösligt vax – för impregnering. PEG ersätter vattnet som trängt in i trä- och läderföremålen på botten, och möjliggör en efterföljande frystorkning utan att den ursprungliga cellstrukturen i föremålet kollapsar. Frystorkningen är en sublimeringsprocess som görs i en vakuumkammare (se bild) som är ansluten till en vakuumpump med en mellanliggande kondensor. Föremålen fryses ned till ca -40 C, innan konserveringsprocessen startar där vattnet i föremålen löses ut i form av iskristaller. Processen tar normalt 2-8 veckor beroende på föremålets volym. Textilier konserveras genom försiktig vätskerengöring. Därefter fixeras materialet innan torkning. I vissa fall kan även föremål av textil behandlas med frystorkning.

Efter fullbordad konservering är det av yttersta vikt att föremålet förvaras på ett riktigt sätt. Faktorer som stabil och rätt nivå av luftfuktighet, ljus och temperatur är avgörande för att föremålen skall undgå att förstöras under förvaring.

Osteologi (lat. os = ben) är namnet på den vetenskap som behandlar läran om skelettets ben. Den stora tragedi som utspelades utanför Öland 1676 är idag en stor vetenskaplig tillgång. Det skelettmaterial som omhändertas under utgrävningarna kan berätta åtskilligt om kostvanor, kroppslängd, sjukdomar, m m hos dåtidens ”medelsvensson”. Det faktum att döden skedde i stort sett samtidigt för alla omkomna är av stor betydelse, eftersom det ökar materialets källvärde. De osteologiska analystyperna är olika. Med s k dietanalys kan man se om en person ätit protein från land eller hav. I skeletten kan man se spår efter olika sjukdomar och bedöma kroppslängd. Tänderna kan ge information om t ex kariesangrepp. Även c a 200 kg djurben har bärgats från vraket. Benen utgör rester av proviant, främst styckat kött av nöt, får och gris.

Kronans ”befolkning” motsvarar till storleken i det närmaste en medelstor svensk stad vid mitten av 1600-talet (Sveriges befolkning inkl. den finländska landsdelen) uppgick vid denna tid till mellan 1,5 och 2 miljoner). Ombord fanns bara män, eftersom kvinnor inte fick vistas ombord under s k sjötåg, d v s krigsgående flotta.

Besättningen utgör ett tvärsnitt av dåtidens manliga befolkning i landet. Åldern varierar från tolvåriga skeppsgossar till sextiofemåriga styrmän. Där fanns egendomslösa tillsammans med representanter för landets högadel. Männen kom från platser som Öland, Åland och Västerbotten. Av de ca 800 omkomna besättningsmännen, flöt knapp 200 iland på östra Öland. Dessa lades i massgravar på Stenåsa och Hulterstad kyrkogårdar. Kvar i djupet blev således minst 600 man. Drygt 600 kilo skelettrester av människa har hittills påträffats under utgrävningarna av Kronan. Preliminära resultat visar att materialet omfattar resterna av sannolikt mer än 200 individer. De flesta lämningarna är från män i åldern 20-35 år. Inga rester av kvinnor har registrerats. Resultaten från beräkningarna av kroppslängd hos de vuxna männen visar stor variation. Kroppslängden har varierat mellan 156 och 182 cm med ett medelvärde på 171 cm.