maj 2020:
Gustav Vasa och kalmarbornas hyllning

Midsommardagen 1523 rider den 27-årige Gustav Eriksson in i Stockholm under stor pompa och ståt. Under flera år har han fungerat som samlande gestalt för kriget mot den danske unions­kungen Kristian II, som till slut tvingats ge upp. Några veckor innan intåget i Stockholm, närmare bestämt 6 juni hade Gustav Eriksson valt till Sveriges kung vid ett riksmöte i Strängnäs. Han antog namnet Gustav I. 

I närmare 40 år kom Gustav I att regera det svenska riket. Han var en utomordentligt skicklig politiker och beskrivs ofta som grundaren av det moderna Sverige. Han lyckades stärka centralmakten, genomföra reformationen, införa arvsrike och fick så småningom god, ja rent av mycket god ordning på rikets finanser.

Den stora mängden av bevarade dokument vittnar om praktisk begåvning, gott minne och en enorm arbetsförmåga. Lägg därtill folklig vältalighet, kärv humor och vinnande charm. Men allt detta omväxlade med beräknande hänsynslöshet, våldsamma vredesutbrott och disharmoni.

Den bild av sig själv Gustav I gav eftervärlden och den av honom inspirerade historieskrivningen visar främst den unge frihetshjälten och den omtänksamme landsfadern med sin välvilja om allt och alla.

Sentida betraktare torde vara tämligen överens om att ­Gustav Eriks­sons och sedermera Gustav Vasas självbild gått ­segrande fram genom historien. Generationer av svenskar fick ta del av romanti­serade skildringar av den blivande kungens äventyr exempel­vis i Dalarna. Under det nationalromantiska 1800-talet tog man gärna fasta på skildringen av Gustav Vasa som den omhuldande landsfadern. 

Kort sagt alla ville bidra med sin del och detta tog man också intryck av i staden Kalmar där så att säga framgångssagan tagit sin början i och med Gustav Vasas landstigning vid Stensö udde den 31 maj 1520. Händelsen hade redan 1804 fått en handfast påminnelse i form av en minnessten med inskription som den blivande franske kungen Ludvig XVIII låtit utföra dels till minne av Gustav Vasa, dels till minne av att han själv besökte platsen just detta år.

Gustav Vasas återkomst till Sverige fortsatte att fascinera och i början av 1850-talet tog Sällskapet ÅM initiativ till en insamling till ett monument vilket för eftervärlden skulle bevara minnet av Gustav Vasas landstigning. För de insamlade medlen inköptes från det stockholmsbaserade Lamms faktori ett gjutjärnsmonument helt i tidens stil för 2450 riksdaler.

En ståtlig monumentinvigning genomfördes den 31 maj 1851 med start klockan fyra om eftermiddagen. Under sång och ­musik marscherade man i samlad tropp ut i till Stensö udde där själva invigningen förrättades. Bland högtidstalarna återfanns bland andra landshövdingen Claes Ulrik Nerman, som med ett högstämt tal bidrog till festligheten. Hela arrangemanget samlade 3000 deltagare. 

I anslutning till monumentsininvigningen gjorde E. F. ­Martin (1804–1854) en litografi med Stensömonumentet som motiv. Martin ingick i en känd konstnärfamilj där teckning och grafik dominerade. Själv var han verksam som ”artist och målarmästare” i Nyköping och stadshistoriska vyer blev något av hans specialitet. Litografin med Vasamonumentet trycktes hos dåtidens ledande litografiska tryckeri Salmson & Ström i Stockholm.

När stadens stadspark anlades på 1870-talet väckes frågan om en eventuell förflyttning av monumentet till parken. En av anledningarna som angavs var att det förekommit skadegörelse ute på udden. Det utbröt en häftig diskussion och bland annat en av de ursprungliga initiativtagarna, historikern Volmar Sylvander ansåg att den nya platsen var helt ohistorisk. De som argumenterade för Stadsparken menade att det fanns klara kopplingar till vasa­borgen Kalmar slott. De sistnämnda fick sin vilja igenom och år 1879 stod monumentet på sin nya plats i Stadsparken.

På sikt kom inte heller den gamla platsen på Stensö udde att gå helt lottlös utan 1933 sattes en ny minnessten upp även här.

Text: Peter Danielsson, historiker

2020

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004