Konservering av begravningsvapen - Kalmar läns museum

Konservering av begravningsvapen på Kalmar slott

 

I Gröna salen på Kalmar slott hänger 8 Begravningsvapen, tillverkade mellan 1670-talet och fram till 1750-talet. Arbetet inleddes med att konservera ”Stålhammar d.1701” 2020-2021 och under 2026 kommer övriga 7 att konserveras, för att bromsa nedbrytning och säkra föremålens bevarande för framtiden.

Här kan du läsa mer om arbetet, varför det görs nu och vad konservering innebär.

Vad är det som händer i Gröna salen?

Pågående arbete av konservator

De begravningsvapen som hänger Gröna salen är tidiga depositioner, från 1870-talet, till Kalmar läns Fornminnesförening, senare Kalmar läns museum, och har hängt utställda i Gröna salen sedan dess. Kalmar läns museums förvaltar dem.  De som under 2026 ska konserveras tillhör 4 olika församlingar i Växjö stift och Linköpings stift. Föremålen är tillverkade i trä, med färg och metallskikt i originalutförande.
 
Under lång tid har samtliga Begravningsvapen haft ett akut och omfattande konserveringsbehov, flagande färg och metallskikt, sprickbildning och smuts och damm. Konserveringsarbetet genomförs nu för att stabilisera dem och för att möjliggöra fortsatt visning i en museimiljö. Konserveringsarbetet kommer att ske på olika ställen på Kalmar slott. Ser ni luckor på väggarna i Gröna salen innebär det att de är föremål för konservators arbete.

Ett samarbetsprojekt

Konserveringsarbetet möjliggörs genom samverkan mellan Kalmar läns museum och församlingar i Växjö och Linköpings stift med tillstånd från Länsstyrelsen i Kalmar län, enligt Kulturmiljölagen kap 4.

Arbetet finansieras med kyrkoantikvarisk ersättning – KAE. På så sätt kan kyrkligt kulturarv bevaras och göras tillgängligt – idag och för kommande generationer.

 

Om Kyrkoantikvarisk ersättning:

 

” Tack! Du bidrar till att vi kan laga tak, reparera puts, rengöra glasmålningar och skydda unika konstverk. Genom medlemsavgifter och kyrkoantikvarisk ersättning kan vi vårda och underhålla kyrkornas kulturarv – och göra det tillgängligt för oss som lever idag och för kommande generationer. Vi förvaltar vårt gemensamma kulturarv. Och du bidrar, kanske utan att ens veta om det. Tack för ditt stöd! ”

– Eva Nyström Tagesson, Stiftsantikvarie Linköpings stift och Maria Brynielsson, stiftsantikvarie Växjö stift

 
Projektet kommer att pågå under 2026.
 
Har du frågor om projektet?
 
Kontakta maria.hoijer@kalmarlansmuseum.se, enhetschef för samlingarna och projektledare för samarbetsprojektet i Gröna salen.
 

Vad innebär konservering?

 

Konservering handlar inte om att göra föremål “som nya”. Målet är i stället att bromsa nedbrytning, stabilisera material och bevara det ursprungliga utförandet.

Arbetet utförs med stor noggrannhet och med metoder som är väl beprövade och reversibla, så att framtida generationer kan göra nya insatser vid behov.

Varje åtgärd dokumenteras noggrant och sker enligt gällande Åtgärdsprogram och antikvariska riktlinjer.

Begravningsvapnen i Gröna salen

Begravningsvapnen är heraldiska föremål som ursprungligen sattes upp i kyrkor i samband med begravningar under 1600- och 1700-talet. De speglar sin tids hantverk, symbolik och samhällsstruktur.

Samlingen i Gröna salen är ovanlig genom att så många föremål bevarats tillsammans och i ursprungligt skick. Det gör dem kulturhistoriskt och vetenskapligt mycket värdefulla. Begravningsvapnen berättar också om spännande personöden och militära karriärer i dåtidens Sverige.

Vi kommer att fylla på med information  kring konserveringsarbetet och med berättelser om både begravningsvapnens material och om personerna bakom sköldarna, vartefter arbetet fortskrider. Håll utkik!

 

Varför är konserveringen nödvändig nu?

Skadorna på föremålen har utvecklats under lång tid och åtgärder kan inte längre kan skjutas upp.

Genom att genomföra konserveringen kan fortsatt materialförlust förhindras och föremålen bevaras för framtida forskning. 

Begravningsvapen – en demonstration av makt och ära efter döden.

På väggarna i Gröna salen hänger en samling av stora, påkostade begravningsvapen. Trots tidens tand ser man det fantastiska trähantverket och de starka färgerna.

Ett begravningsvapen är en typ av vapensköld som bärs i en begravningsprocession. Från början målade man sitt adliga vapen på den sköld man använde i strid. Det var ett sätt att identifiera vem som var vem under den ofta kaotiska situationen på ett slagfält. Men stridstekniken förändrades och man slutade att använda sköld i strid. Vapenskölden kom dock till användning i andra sammanhang som en symbol för den egna släkten.

Begravningsvapen användes under 1600- talet och början av 1700-talet. De tillverkades för begravningsprocessionen och efter begravningen hängdes de upp i kyrkan. Här i Gröna salen finns begravningsvapen. De har ursprungligen hängt i olika kyrkor i Kalmar län men deponerats, alltså lämnats för förvaring, i Kalmar läns museums samlingar och hängts upp här i Gröna salen på Kalmar slott. Begravningsvapnen kom in till museet redan på 1870-talet och har hängt i Gröna salen sedan dess.

I vapenskölden åskådliggörs släktnamnet. Släkten Cronhjort har så klart en ståtlig kronhjort på sin sköld. Familjen Gyllencaschett har flera förgyllda hjälmar på sin eftersom caschett är italienska för hjälm. Vapenskölden och släktnamnet var ett sätt att förhärliga släkten och dess arv.

Den tid då begravningsvapen var på modet sammanfaller med Sveriges stormaktstid. Många officerare adlades som tack för sina insatser i de olika krigen. De blev en sorts krigaradel. Ofta gifte man sig inom den här kretsen och man strävade efter att genom  kombinationen med insatser i krigen och giftermål öka släktens status, förmögenhet och makt. Ett av de främsta exemplen på detta är Jon Stålhammar. Ibland kunde man gifta sig utanför krigaradelns nätverket om förmögenheten eller inflytandet var det rätta.

Under 2026 konserveras begravningsvapnen så att de kan fortsätta att visas här på slottet i många år. Upphängningen har säkrats och nu går man igenom varje begravningsvapen och säkrar lösa delar samt färg- och metallskikt som släpper. Man passar också på att rengöra vapnen från hundratals år av samlat damm. Arbetet sker i samarbetet med Växjö stift och Linköpings stift med finansiering av och tillstånd från länsstyrelsen i Kalmar län.

Text: Magdalena Jonsson

Vill du läsa mer, klicka dig vidare på varje begravningsvapen. Där finns beskrivning och historik. Vill du nörda vidare; läs även konservatorsrapporten, finns som länk under respektive objekt.

 

 

 

 

Följ oss på sociala medier