Wimmerströmska gården

Staden utmärks idag av det rätvinkliga gatusystem, som dateras till dess återuppbyggnad 1678. Wimmerströmska gården ligger i det södra av Västerviks fyra kvarter. Det södra kvarteret utmärktes av att tomterna på medeltida manér smalnade av ned mot vattnet för att sluta i en brygga. Fortfarande kan man se hur gårdshuset ligger i sned linje ned mot den forna vattenytan.

Manbyggnaden i Wimmerströmska gården byggdes på 1780-90-talet och ligger utmed stadens paradgata, Storgatan. Till gården hörde ett flertal uthus.

Två namn finns förknippade med huset, dels en man Lessle och dels en tullförvaltare Lybeck. Handel och hantverk har bedrivits i huset i alla år.

1887 flyttade sockerbagare Carl Wilhelm Wimmerström sitt konditori till husets bottenvåning.

1896 byggde han huslängan utmed Brunnsgatan och i bottenvåningen där, lade han bageriet.

1905 byggdes de båda fastigheterna ihop.

1906 övertog sonen Elis Wimmerström caférörelsen. Han drev både café och bageri tillsammans med sin fru Rut, född Röhlander.  Då Elis dog 1929 fortsatte Rut verksamheten fram till 1938.  Caféet drevs sedan vidare under namnet Karins Café in på 1960-talet.

Under slutet av 1950- och början av 1960-talet skedde stora förändringar i Västervik. Stora delar av de centrala kvarteren revs. Även grannfastigheten till Wimmerströmska gården försvann och med den även en del av uthusen, som hörde till den Wimmerströmska gården.

Elis och Ruts enda dotter Stina kämpade tillsammans med sin man Bert Knutström mot rivningarna och lyckades bevara stora delar av den Wimmerströmska gården intakt

Donatorn Stina Wimmerström var Elis och Ruth Wimmerströms enda barn. Hon föddes 1907 och växte upp i den våning, som nu visas. Stina gick i Västerviks flickskola men utbildade sig aldrig vidare trots tydliga konstnärliga anlag.

Hon var road av teater och musik och reste gärna till Stockholm för att se sina favoriter Ernst Rolf, Fridolf Rudin och Karl Gerhard. Hon broderade också mycket, vilket man kan se i våningens alla rum. Efter moderns död bodde hon kvar i våningen tillsammans med en ogift moster.

Stina gifte sig vid 41 års ålder med Bert Knutström och tillsammans reste de ofta på auktioner i södra Sverige och inhandlade antikviteter till sitt hem.

Stina var fascinerad av 1700-talet, vilket man bland annat kan se i salongen med sina möbelgrupper.

I rummen finns också möbler och minnen från det Wimmerströmska hemmet och från konditoriet.

Den förste sockerbagaren Fredrik Wilhelm Wimmerström kom till Västervik 1845 och startade caférörelse i den Ideströmska fastigheten vid Stora Torget.

Caférörelsen flyttades senare till Södra kvarteret, alldeles nedanför Stadshotellet på Storgatan, där sonen Carl Wilhelm fortsatte. Han var den som köpte fastigheten Adam 6 och flyttade sin verksamhet dit.

Konditoriet inredde han i 1700-talsbyggnaden med ingång från Storgatan, medan bageriet förlades i byggnaden utmed Brunnsgatan. År 1906 övertog tredje generationen Wimmerström caférörelsen i och med att Elis med sin fru Ruth tog över efter Carl-Wilhelm. Elis flyttade bageriet till gårdshuset och hyrde sedan ut det gamla bageriet till sin gode vän bagare Honeth.

1926 gjorde Elis en så omfattande renovering av cafélokalerna, att den recenserades av Västerviks-Posten.

Elis avled 1929, men hustrun Ruth drev caférörelsen vidare fram till 1938. Ruth avled året därefter.

Wimmerströms konditori och café vid Storgatan, välkänt sedan år tillbaka, har under senaste tiden låtit sina lokaler genomgå en grundlig renovering och utvidgning, särskilt vad interiören beträffar. Man har särskilt väl tagit tillvara på utrymmet, varför serveringslokalernas golvyta nu är betydligt större än tidigare. Västerviks-Posten var på tisdagen i tillfälle att taga de moderniserade lokalerna i närmare skärskådande och fann det hela flott, tidsenligt och hemtrevligt. Givetvis kommer man från gatan först in i butiken, som försetts med ny diskinredning i mörk ek och glas. Till vänster har man damrummet, i lila och guld och med möbler i rokoko. Innanför detta finner man ett större rum, där dem skära brytningen är förhärskande. Möblemanget är i björk, hållen i en diskret färgton. Dörröppningarna mellan samtliga rum ha givits formen av sirligt rundade valvbågar. Väggbeklädnanden är moderna tapeter i senaste mönster och de vita taken har dragits ned, en omständighet som ytterligare förhöjer lokalernas ljusa, glada intryck. På andra sidan butiken och skild från denna genom en skjutdörr, som vid behov kan dras för och sålunda avstänga denna del av lokalen för t.ex. ett slutet sällskap, är musikrummet beläget. Inredningen är i mahogny och här kommer violinisten Elis Johansson med ackompanjatör t.v. varje onsdag, lördag och söndag att svara för musikunderhållningen. På andra sidan en vägg av slipat glas ligger rökrummet, som sig bör helt hållet i mörkt. Genom en kraftig fläkt är det väl sörjt för ventilationen. Ritningar och skisser till omändringen, möblerna och den elektriska armaturen har uppgjorts av herr Erik Röhlander, snickeriarbertet har utförts av firman Carl Johansson & C:o, målarmästarna Dahlberg och Gustafsson ha svarat för målning och möblerna ha tillverkats av Carlssons möbelverkstad i Reginelund. Samtliga ha all heder av sina arbeten och innehavaren av konditoriet är enbart att lyckönska till de trevliga lokalerna, vilka i sitt nuvarande skicka kunna tillfredsställa de mest höga anspråk.

Recension ur Västerviks-Posten år 1926

Kvarteret Adam 6 utgjordes ursprungligen av två fastigheter med tillhörande gårdshus. Bostadshusen var byggda under perioden 1780-90 med två våningar under valmat tak.

Flera av gårdshusen var byggda under samma period. De sträckte sig ned mot vattnet och bryggorna.

Markutfyllnader har gjorts i omgångar, den sista i början på 1900-talet. Grannfastigheten revs på 1950-talet för att ge plats åt modern bebyggelse.

Kvarteret Adam och har fått sitt namn efter grosshandlare Adam Jern (grossistfirman Adam Jern & Co). Adam Jern avled 1875.

Bostadshuset, som ligger utmed stadens huvudgata, Storgatan, har i övervåningen 6-delad plan och i sovrummet finns fortfarande den gustavianska vägginredningen kvar tillsammans med en vacker kolonnkakelugn.

I den nedre våningen har ett konditori funnits sedan 1880-talet men på senare tid har andra affärsverksamheter tagit över lokalerna.