Rugstorparn

Helge Carlsson föddes 1897 i byn Rugstorp, Bäckebo socken, 4 mil nordväst om Kalmar. Fadern, Carl Nilsson, var lantbrukare. Modern, Jenny Göransson, kom från byn Häggemåla i Ålems socken. Brodern Charles kom att ta över jordbruket efter föräldrarna. Båda bröderna fick efternamnet Carlsson efter faderns förnamn, en sed som var vanligt förekommande på landsbygden vid den här tiden. I samband med att Helge gifte sig 1938, byttes efternamnet till Rugland.

Liksom fadern tänkte sig Helge en framtid som lantbrukare och i tonåren arbetade han parallellt med studierna, i jordbruket därhemma. Åren 1916-1917 och 1919-1920 utbildade han sig vid Högalids Lantmanna och Folkhögskola. Planer fanns på att utbilda sig till agronom, men då han sedan tonåren skurit i trä, såväl nyttoföremål, som träfigurer, så tog snideriet snart helt överhand.

En som uppmuntrade honom att gå vidare i träsnideriet var provinsialläkaren i Grönskåra, Kurt Bergström, som sporrade Helge att skicka brev och bilder på några av sina snidade gubbar till konstnären Carl Milles. Denne blev mycket intresserad och svarade med ett långt brev och uppmuntrade honom att ägna sig åt snideriet.

Rugstorparn skar en mängd skulpturer av mer eller mindre kända Kalmarbor, allt från landshövding Falk till den lille mannen på gatan. De blev förbluffande porträttlika och när figurerna sedan ställdes ut i Dillbergska bokhandelns fönster i Kalmar vållade de enligt uppgift folksamling på gatan utanför. Året var 1925 och därmed hade Helge Carlsson gjort sina första affärer och förstått att han kunde leva på sitt snideri. Efter genombrottet följde flera större utställningar slag i slag.

Mestadels arbetade Rugstorparn i al, det var ett lämpligt träslag att skära i och gav ett garvat utseende åt gubbarna. Han var en skarpsynt iakttagare av sin omgivning och han registrerade människors utseende i sitt minne och tyckte särskilt mycket om att åka tåg. Där kunde han ostört sitta och betrakta sina medpassagerare. Genom sina träfigurer önskade Helge Rugland, att minnet av folket i hans hembygd skulle leva kvar.

När Helge Carlsson slog igenom jämfördes han ofta med Döderhultarn. Detta var ju inte så märkvärdigt, då båda kom från samma del av Småland och båda skildrade de figurer och situationer i samhället runt dem. Tidningarna skrev, att äntligen har det kommit en värdig efterföljare till Döderhultarn. De skiljer sig dock en hel del i stilen. Medan karaktären kommer till uttryck i hela gestalten hos Döderhultarns figurer, koncentrerar sig Rugstorparn på ansiktet. Bilderna av människorna är porträttlika, även om han ansåg sig ha rätt att ändra ett drag här och där. Ögonen, munnen och minspelet betydde särskilt mycket för honom.