GRASCA – forskarskola om uppdragsarkeologi

GRASCA står för The Graduate School in Contract Archaeology och är är en företagsforskarskola för svensk uppdragsarkeologi. Forskarskolan startade 2015 då åtta doktorander, som senare blev nio, påbörjade sin forskarutbildning. Under åren 2015–2023 forskar nio doktorander om hur svensk uppdragsarkeologi kan finna nya marknader och utveckla sitt arbete med samhällsaktuella frågor.

Satsningen finansieras av KK-stiftelsen och Linnéuniversitetet i samarbete med

  • Bohusläns Museum
  • Jamtli i Östersund
  • Kalmar läns museum/Museiarkeologi Sydost
  • Västarvet Studio
  • Västsvensk Konservering Stiftelsen Kulturmiljövård.

Föreståndare för forskarskolan är professor Cornelius Holtorf, Linnéuniversitetet.

Läs mer om forskarskolan på Linnéuniversitetets webbplats

Presentation av doktorandprojekten vid Kalmar läns museum

Museiarkeologi Sydost deltar i forskarskolan Grasca med tre doktorander som utforskar innovativa sätt att integrera arkeologi i samhället.

Fredrik Gunnarsson

Fredriks doktorandprojekt fokuserar på hur digital teknik kan bidra till att göra svensk uppdragsarkeologi mer samhällsrelevant. Genom digitalisering vill han skapa nya sätt att dela kunskap och engagera en bredare publik.

Fredrik disputerade 2022 med avhandlingen: Det digitala uppdraget: om uppdragsarkeologins möjligheter att skapa relevant kunskap i ett digitalt samhälle.

Se Fredriks publikationer

Ulrika Söderström

Ulrika undersöker hur kulturarv används som resurs i modern stadsplanering och hur detta påverkar social hållbarhet. Genom att kombinera stadsplanering och kulturmiljövård, särskilt arkeologi, vill hennes forskning bidra till en mer hållbar stadsutveckling i framtiden.

Ulrika disputerade hösten 2024 med avhandlingen: Kulturarv som resurs i socialt hållbar stadsutveckling. En gestaltad livsmiljö för framtiden.

Se Ulrikas publikationer

Ivonne Dutra Leivas

Ivonnes forskning utforskar förutsättningarna för att skapa ett ämnesdidaktiskt forskningsområde inom arkeologin. Hon undersöker hur en ”arkeodidaktik” kan användas som ett verktyg för att stärka samarbetet mellan arkeologi och skola, och för att göra arkeologisk kunskap mer tillgänglig och relevant för unga.

Se Ivonnes publikationer